De svarta kepsarna och skåpbilen

05.03.2016 kl. 12:56

Saker man gör en torsdag och fredag på Yle: ringer polisen flera gånger för att utreda om det finns någon sanning i kidnappningsrykten som lyssnare mejlat om. Polisen hade inte fått några anmälningar om kidnappningsförsök.

Jag nöjde mig med att skriva ett tweet med länk till polisens pressmeddelande från jobbets konto.

Hbl har tydligen försökt få tag på den person som skickade iväg det ursprungliga mejlet om kidnappningsförsök, utan att lyckas. Det finns en kort artikel i Hufvudstadsbladet idag.

Det har alltså cirkulerat ett mejl om kidnappningsförsök. Jag har läst det urpsrungliga mejlet, som varnar om att mörkhyade män som talar arabiska försökt locka en 10-årig flicka  in i en svart skåpbil. Det står också att man ska skicka tips till polisen.

Men polisen hade alltså inte fått in tips eller anmälningar. De verkade inte alls veta vad det handlade om första gången jag ringde på torsdag, på fredag kunde de berätta att det fanns ett pressmeddelande om att de fått höra om ryktena.

Alldeles nyligen cirkulerade ett liknande rykte i Esbo - skåpbilar och kidnappningsförsök - som visade sig vara bara rykten. Folk hade visst trott att alldeles oskyldiga skoltaxin kördes av kidnappare.

Jag tar upp det som ett exempel på hur all världens hujsiga berättelser cirkulerar där ute, berättelser som är lätta att ta till sig, och också den som inte betecknar sig som rasist eller skulle rösta på ett parti på den yttersta högern kan tro på och dela vidare.

När jag lyssnade på Daniel Poohls föredrag på Mediespråk-seminariet fattade jag inte riktigt det här med att han talade om ytterhögerns berättelser. Jag satt där och undrade varför han använde ordet berättelse, själv brukade jag då använda ordet agenda. En rasistisk agenda.

Men nu fattar jag. Den här storyn om hur en tio-årig flicka lyckades undkomma en massa män i svart keps som försökte få in henne i en skåpbil är en häftig berättelse. Den är inte uttalat rasistisk. Det står inte utskrivet "så här tycker vi om mörkhyade män som talar arabiska". Nä det är skurkar som råkar vara mörkhyade och arabiska.

Jag blir alldeles matt av att försöka kämpa emot de här berättelserna, som är så engagerande och bra berättade och just så pass luddiga att det är svårt att komma in med en tydlig - nä men. Med hjärtenypande detaljer som barn i fara.

Och jag tänker på hur det hänger ihop med mobbning. Om alla i skolan/arbetsplatsen har beslutit att Pelle/Lisa är en kakkapylly/satmara så körs allt de säger eller gör genom det filtret. Och det cirkulerar historier som stärker den berättelsen.

De här berättelserna smittar. De är engagerande, de låter som de kunde vara sanna. Människor som i princip tycker att de behandlar alla lika, kan ändå sprida  vidare berättelsen om de mörka männen som försökte  kidnappa barn. Och sprider därmed misstankar mot mörkhyade, arabisktalande män.

Så en person som inte kallar sig rasist kan ändå sprida en rasistisk berättelse.

Hur som helst, i det här fallet är det troligtvis bara fråga om ett rykte. Men vem sätter igång sådana rykten? Varför skickar man varningsmejl till en massa mänskor?

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:
Hej från mitt i den härvan. Eller mitt och mitt, vi bor 100 m ifrån var det sägs ha hänt. Så jäkla sjuk grej, är så psykiskt trött på hela grejen. Mailet som kom känns som smygpropaganda och var fullt med konstig fakta. Detaljer som en 9-åring knappast kunnat uttrycka just så exakt.. Men med barn på 9 och 10 år som går själva just här så måste vi på nåt sätt bearbeta det. Våra kids har tagit det med ro, men alla rövarhistorier som cirkulerar bland barn och vuxna här gör mej så trött. Får förklara och förklara och hör också hur mångas barn här är rädda och har svårt att sova om nätterna. Hade tänkt blogga om det, men vet f*n inte om jag orkar.
Pia05.03.16 kl. 21:30
Oj är det så illa? För mig är det lätt att blogga om saken, eftersom jag suttit i Böle-bunkern och läst mejl av föräldrar och pratat med flera mänskor på Helsingforspolisen. En sak som jag nu inte orkade blogga om, men som jag funderar på här, är hur journalister ska reagera på sådant här. Liksom är det en nyhet att det cirkulerar rykten? Gör man det bara värre genom att rapportera om ryktesspridning? Eller lugnar det ner situationen om media utreder och berättar vad som verkligen hänt? Åtminstone tyckte jag det hörde till mitt jobb att ringa kollsamtal till polisen och svara på lyssnarmejlen.
06.03.16 12:55

Kategorier

Senaste kommentarer