Till mumi

Publicerad 16.01.2016 kl. 14:59
Untitled

 

Den här mjukistigern var den sista gåvan jag fick av min mormor. Idag skulle hon ha fyllt hundra år. 

Ibland händer slumpmässiga ting som verkar vara fyllda av betydelse. Som att jag just precis denna vecka såg igenom femte säsongen av Mad Men. 

Idag skulle min mormor ha fyllt hundra år, och för precis femtio år sedan inredde hon sin drömlägenhet. I Mad Men finns så många inredningsdetaljer som jag känner igen från min mormors radhuslägenhet. En relief av guldlöv på väggen, starka färger som safirblått och rubinrött, inbyggda teakskåp. Allt sådant som var högsta mode 1966.

Det är inte så mycket sakerna i sig som påverkar mig här, utan mera min mormors entusiasm. Jag hade en hel del gemensamt med henne, vi tyckte båda om inredning och konst och mode, vi skrev mycket dagbok och brevväxlade ett tag när jag gick i lågstadiet.

Jag var som ung omgiven av en attityd att du ska vara ironisk/cool/sarkastisk. Jag trivdes inte riktigt med det men hade svårt att säga det. Så därför blev hennes entusiasm så viktig för mig. Hur glad hon kunde vara över en fin tavla hon hade hemma. 

Eller att jag syntes på tv. Hon levde fortfarande när jag jobbade som anmälare på FST, jag var alltså hallåa och berättade vilket som var nästa program. Jag berättade alltid åt mumi när jag jobbade på tv, för det var så mycket lättare att tala i tv när jag såg framför mig en välvillig publik.

Det är väl fortfarande omodernt att känna entusiasm för ytliga ting som mode. Men alltså, det är viktigt för kreativiteten att kunna bli ivrig och inte slå ner varje ide direkt.

Ett litet minne: vi står på parkeringsplatsen utanför mumis radhuslägenhet och det är i början av hösten och vildvinet växer i mörkröda kaskader mot muren till hennes trädgård. Och hon förklarar ivrigt att vildvinet är som kjolar som sveper i marken. Jag var mycket liten och lyssnade allvarligt så där som små barn gör.

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Så fint skrivet! Det får mig att sakna min egen momi. Det är otroligt hur vissa detaljer kan få en att minnas.
Karin16.01.16 kl. 16:42
Tack, detaljerna är det som fastnar när man är barn.
16.01.16 17:53
Vilken härlig text! Jag borde också tänka på min egen mumi. Dessutom älskar jag folk som vågar vara entusiastiska i stället för att vara ironiskt/sarkastiskt/störande avståndstagande för att på nåt sätt verka coola. Uäh!
Kugge16.01.16 kl. 17:10
Jag var länge jätterädd för att visa entusiasm, och mådde inte alls bra av det. Er podd förresten - så himla bra! Alla måste lyssna!
16.01.16 17:54
Uff jag blev helt tårögd av det här, och en klump i halsen säger att jag skulle hur lätt som helst kunna storgråta nu, jag vet inte. Det var bara så fint och så kärleksfullt.
linnea p.16.01.16 kl. 20:35
Tack!
18.01.16 14:40

Kategorier

Senaste kommentarer