Och som stor vill jag bli....

06.12.2015 kl. 12:56

I juni hade jag en plan: jag skulle blogga om mina karriärdrömmar under sommaren och i början av hösten skulle jag återvända till tillvaron som frilansjournalist fit, fräsch, och fylld med friska nya idéer. Jag skulle komma på min raison d'etre under sommaren och veta precis vad jag vill.

Den här planen gick totalt åt skogen.

För det första var jag tröttare än jag anat.

För det andra märkte jag att min ångest kring jobb och karriär var större än jag anat. Jag har gjort så många dumma grejer under årens lopp, haft för dåligt självförtroende på vissa punkter och varit för övermodig när det gäller min talang för det visuella.

Sedan blev det inte ens någon mångsidig frilanstillvaro eftersom ett heltidsvikariat på Yle öppnade sig upp i oktober.

Och det har varit skönt att få fortsätta på Yle huvudstadsregionen under hösten men samtidigt har jag varit trött, angstig, nästan bitter och mycket vilsen hela hösten. Det har varit en riktig trötthöst. 

Den här veckan har jag varit sjukledig och hunnit bli rejält uttråkad. Nu har snuvan börjat lätta och jag ska på jobb igen imorgon. Kanske det var bra att bara sova och se på serier i en vecka. Inga stora insikter dock.

Jag ska inte mera hoppas på stora insikter eller tro jag plötsligt magiskt skulle bli superfit och fräsch och skutta fram på gatorna strömmande av drivkraft och energi. Jag menar.

Livet är snarare ett långdistanslöp där snoret rinner och krafterna alltid verkar vika men det gäller att bara springa vidare ett steg i taget.

Usch nu låter jag igen klokare än vad jag är på riktigt. Jag har så himla lätt för att spy ur mig klokheter om hur livet borde vara men att faktiskt leva klokt lyckas mera sällan.

Kategorier

Senaste kommentarer