Vi måste lära barnen att mobbning är fel

24.09.2014 kl. 16:16

 

Idag har jag varit i studion i Morgonöppet. En intressant grej vi hade idag var den här intervjun med Laura Repo som forskar i mobbning bland dagisbarn. Det är bra att det finns kampanjer om mobbning och forskas i saken.

Jag vet att jag mobbades en stor del av lågstadiet och högstadiet, men vet inte riktigt hur mycket eller allvarligt för jag har glömt nästan allting. Vilket kanske är lika så bra.

Men det jag kommer ihåg är att det ansågs normalt att några på klassen blev retade. Jag minns inte vad lärarna sade. Sade de något alls?

Jag trodde att de populära på klassen hade rätt att retas med oss som inte var så populära. Det var deras självklara rättighet.

Kommer ihåg konstiga saker som att jag varje höst när vi hade hälsokoll satt hos en hälsosyster som försökte lirka ur mig information om hur jag trivdes på klassen. Vilket jag vägrade ge henne. Vet inte varför jag teg så envist.

Repo talade idag om att barnen måste lära sig socialt umgänge, och det jag först som vuxen insett är hur barn lär sig helt fel saker i en miljö där det finns mobbning. Helt fel saker. Både de mobbade och de som mobbar. Jag trodde det då bara gällde att gilla läget och sen skulle jag bli vuxen och allt skulle bli BRA.

Men det hänger ju kvar, konstiga attityder som att jag fortfarande väldigt lätt stänger av och inte vill veta vad andra tycker om mig. För det kan ju inte vara något bra.

Jag tror att de barn som mobbar också lär sig fel saker. De kanske lär sig att få vad de vill genom att trycka ner andra.

Så det är viktigt att säga till om mobbning. Att lära barnen det är fel att mobba andra. Att visa dem hur man behandlar andra på ett bra och rättvist sätt.

Kanske det inte utrotar all mobbning, men om barnen ens skulle veta vad som är rätt och fel.

Kommentarer (2)
Så sant! Min logik säger också att de vuxna borde ta tag i mobbningen genast. Ta det på allvar och våga blanda sig i.
Anne L25.09.14 kl. 11:05
Precis.
29.09.14 21:08
Jag har läst det här inlägget om och om igen. Så tänkvärt! Och bra skrivet. Har miljoner tankar men får dom inte sorterade.

Det här kunde ha varit jag:
"Jag vet att jag mobbades en stor del av lågstadiet och högstadiet, men vet inte riktigt hur mycket eller allvarligt för jag har glömt nästan allting. Vilket kanske är lika så bra.

Men det jag kommer ihåg är att det ansågs normalt att några på klassen blev retade. Jag minns inte vad lärarna sade. Sade de något alls?

Jag trodde att de populära på klassen hade rätt att retas med oss som inte var så populära. Det var deras självklara rättighet."

Och hur de (lärare och hälsovårdare) verkligen frågade och hur man teg. Och hur saker lärarna sade hängt med mej och mina bekanta, så djupt inrotade att man trodde på dom (alltså mest bull shit) tills man hittade sitt eget vett och insåg att DE HADE FEL! Fatta hur mycket ångest i helt jävla onödan.

Noll tolerans på mobbning och all form av retning, absolut. Jag får explosion i argnerven av att höra "lite ska du väl tåla".

Det var några osorterade tankar, finns massvis fler..
Pia08.10.14 kl. 10:09

Kategorier

Senaste kommentarer