Författardrömmar

19.09.2013 kl. 21:21

 

Jag har den senaste tiden blivit förbluffad över hur mycket mänskor jag stöter på med författardrömmar. Har det blivit exceptionellt vanligt, eller är det bara för att jag umgås med likasinnade?

Och varför? Berätta gärna, ni som har någon form av författardrömmar. Tycker ni det är roligt att skriva? Vill ni bli berömda? Har ni något ni vill säga som bara går att uttrycka i en roman?

Mina egna författardrömmar har jag svårt att förstå. Jag kommenterade för en tid sedan hos Maria att jag inte vill skriva böcker hela dan, hon svarade att man inte alls behöver vara författare på heltid. Men hon fattade inte poängen. Inte vill jag skriva böcker. Inte alls. Jag höll på att dö och storkna av gradun. Varför plåga mig själv?

Författardrömmen har hängt med som ett kletigt godispaket från skoltiden. Jag får ibland idéer för en bok eller diktsvit och det känns trist att de blir oskrivna. Som värst har jag haft dåligt samvete över att jag inte sitter och skriver på BOKEN, att jag inte uppfyller någon inbillad potential.

Jag tror att författardrömmarna i mitt fall mest handlar om identitet. Jag var en riktig bokslukare som barn, och hur såg jag på min framtid som tonåring? Jag läste massor med författarbiografier, skrev dagbok och dikter, köpte mina kläder på loppis, hängde med andra som skrev och målade. Ett vuxenliv som till exempel ingenjör eller politisk reporter kändes oerhört avlägset. Och fastän jag sedan gick vidare, försökte gå vidare, fastnade alltid en bit av mitt hjärta där.

Den senaste tiden har jag provocerat mig själv med skrivarkurser i Hangö, och publicerat en novell på Blemma. För att på något sätt överbrygga avståndet mellan fantasin om Författarlifvet som någotslags tryggt shangrila utanför världen, och vad jag faktiskt kan och trivs med. För det gäller nu, att klämma ur sig en bok eller stiga av pottan.

Med tanke på hur lite fiktion jag skrivit den här sommaren så blir det nog till att stiga av pottan. Det finns så mycket jag kunde göra i livet om jag verkligen satsade, men jag kan inte satsa på mer än en sak i taget. Om det verkligen ska bli till någonting.

Men förstås, dagdrömmarna om vad den stora BOKEN skulle handla om får bli kvar. Kanske jag ska gå ngn skrivarkurs igen, jag har haft så roligt på den jag gått i Hangö. Och läsa, det ska jag förstås.

För sist och slutligen är det läsandet jag älskar.

Kommentarer (5)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Intressant det där du sa om att så många bär på författardrömmar, hade inte tänkt på det innan men tycker också det känns bekant. Tror det är umgängskretsen, att en dras till liksinnade — tänker att i synnerhet bloggosfären har mycket att göra med det här. Om vi tittar på, vad ska vi säga, cliquen med bloggare som vi hör till — lite oklart vilka precis vi är men vi ritar en flummig ring nånstans runt oss nu bara — så är det ju en viss genre. Tänkte säga att vi är främst textbaserade men det vet jag inte om stämmer... men vi tycks liksom ha nån slags vilja att uttrycka något/en stämning/oss själva, i alla fall? Har länge själv romantiserat idén att författa men har aldrig haft någon aning om vad jag i såna fall skulle skriva om, till mitt stora förtret. Har däremot på sistone börjat spinna på en tanke och försökt påbörja någon slags fiktiv text, fast om det blir något av den vet jag inte. Men att låta fantasin kontemplera möjligheter för en karaktär och sånt känns givande i sig det också, även om det bara är tillfälligt och för skojs skull! Ärligt talat så tycker jag det känns jäkligt skrämmande att skriva något På Riktigt. Prestationsångesten! Skamnojan!
linnea p.19.09.13 kl. 21:50
Jag skriver alldeles vansinnigt lite fiktiva texter, och då är det alltid lite så att jag tvingar mig själv till det. Diverse dagbokstexter däremot, de bara flödar ut och går inte att stoppa.
20.09.13 18:20
Neeeej, mina stycken! Glömde att sätta in dem med html-koder.

Saker en bok bör ha: Stycken. Har den stycken blir den redan så mycket mer acceptabel.
linnea p.19.09.13 kl. 21:52
Nej, tydligen förstod jag dig fel. F'låt! Jag är inte helt säker på att jag förstår dig nu heller. Du vill, men du vill inte, men du vill...? Du tycker att du borde, men egentligen vill du inte?
Maria20.09.13 kl. 09:10
Jag har själv svårt att förstå varför jag fastnar i dagdrömmar och inte kommer fram till några riktiga drömmar. Det går på något sätt så här: jag tycker det skulle vara så intressant att skriva om ngt ämne, tänk vilken fint verk det skulle bli med den synvinkeln och den stilen, bla bla, tänker liksom ut allt i huvudet. Så sätter jag mig vid datorn och skriver en halv sida och blir alldeles våldsamt uttråkad och vill gå hem. Men trots att jag inte tycker skrivandet är speciellt roligt har jag en lust att utrycka mig, som kommer ur ngtslags lust att liksom ta tag i verkligheten och skaka om den tills sanningen trillar ut. Och det som nu är min plan är att ge utlopp för den här lusten inom journalistiken.
20.09.13 18:20
Aha! Nu trro jag förstår bättre. Det handlar alltså för dig om att hitta rätt form för ditt uttryck.
Maria20.09.13 kl. 21:37
Funderade på samma sak när jag deltog i första lit.skap helgen, att det verkligen är små kretsar vi rör oss i, att skall var och varannan ge ut en bok på svenska nu? Så snävt område ännu till. Men möter lika ofta folk som inte är intresserade av att skriva, beror på vem man råkar hänga med. Skrivandet för mig är ett sätt att få ut känslor och tankar, sätta ord på sånt jag varit med om. Eftersom jag inte är någon sångfågel eller målar så fint eller så, blir skrivandet min form av att också få vara kreativ. Just nu har jag inga större drömmar om att just skriva en bok trots att jag vill skriva, kanske kortare berättelser, vill forma mig en egen stil, bli bättre och få feedback på sånt jag skriver. Handlar väl rätt mycket om att dela tankar med andra, kanske söka och hitta liknande tankar hos andra.
Riina22.09.13 kl. 16:44
Sen när man väl gett sig in på ett område är det bäst att inte tänka på "alla andra" och "branschen". Jag får ibland spatt med hela media-frilansgrejen, hur ska det gå när för många utexamineras, när papperstidningen dör, när bla bla. Men men. Försöker få tyst på de tankarna och bara fokusera på mitt. Låter annars som du har mycket bra tankar kring skrivandet. Och lycka till med littskap-kursen! Det visar ju att du är på rätt väg, att du kom in där.
22.09.13 17:57