Mad Men och ljusfestival

Untitled

 

Just nu är jag djupt inne i en Mad Men-maraton. Den serien är gjord för att sträckses, så glad att nu få se säsongerna 5-7 som jag missade när de kom på tv.

 

Untitled

 

Lämnar er med några bilder från ljusfestivalen Lux Helsinki som var så så fin i år. Jag gillade alldeles särskilt mycket molnet på Annegatan.

 

Untitled

Publicerad 11.01.2016 kl. 19:56

Nyårslöften 2016

Årets första måndag, och dags att avslöja årets nyårslöften! 

2015 var ett bra år för mig. Men det var inte ett så bra år för världen, med terrorism  och rasism och allt större radikalisering. Så det är med blandade känslor jag inleder ett nytt år.

Här är några principer jag tänkte hålla fast vid för att inte bli överväldigad av allt:

 

Nyårslöften

 

  • Jag ska ha tålamod och tänka långsiktigt.
  • Jag ska jobba hårt. Fokusera på en sak i taget och göra det ordentligt.
  • Jag ska vara solidarisk. Den här punkten lånade jag av Peppe, som utlyste 2016 till det solidariska året.

Nästan alla dumheter jag gjort i livet har berott på att jag tänkt kortsiktigt, fått panik över att saker just då ser dåliga ut, gett upp, slöat till, och glömt bort det trägna trälandet.

Solidaritet tänkte jag först att är lätt för mig, som gillar att samarbeta med andra och vara lojal. Men att vara aktivt solidarisk och motarbeta fördomar kunde jag göra mera.

Här finns några bilder  från när jag träffade Peppe & Magnus under julhelgen.

Och här länkar till tidigare nyårslöften:

Nyårslöften 2015 - Nyårslöften 2014Nyårslöften 2013

Publicerad 04.01.2016 kl. 10:20

Kort trendlista

Efter en dag av svettig julshopping har jag nu hemmakväll, ser på Edith Piaf på Teema, och grunnar på nyårslöften. Eller målsättningar snarare. 2016 ska handla om att förenkla livet, det brukar jag lova ungefär varje år men nu menar jag allvar!!

Bland annat ska jag helt lägga av med alla ambitioner på att ha en blogg som ser ut som ett glassigt magasin. Så där som jag höll på åren före renoveringar och journalistjobb. Byhyy, skulle vara så fint att ha en vacker blogg men jag hinner inte med allt här i livet. 

I brist på glänsande inredningsbilder får ni min korta lista på trender som jag petade ihop på tåget idag:

Eukalyptuskvistar i vas
Katter
Pastellfärger
Koppar och rödguld
Bekväma skor
Öl med snygg etikett
Hummer i bröd
Engagemang
Träd som krukväxt
Trassligt hår
Vloggar
Teakmöbler från 60-talet
Gin&tonic
Mössa
Mörkt läppstift
 

Följ listan om du vill se hipp ut denna vinter. 

Publicerad 19.12.2015 kl. 20:45

Facehorror och fattiga vloggare

Har ni sett den här artikeln - en vloggare som talar om hur svårt det är att tjäna pengar på att göra videon för Youtube. Om hur du kan ha en massa följare på sociala medier och ändå inte få inkomster från det.

Jag prövade på att videoblogga för ett tag sedan, men lade sedan av med det eftersom det trots allt tog mera tid än jag tänkt mig samtidigt som det inte var så väldigt många som tittade. Här finns min Youtube.

Samtidigt: Facebook har blivit något helt annat än det var för bara några år sedan. Det finns så mycket hat, besserwissers och fejknyheter där att jag får ångest av det. De värsta grejerna hittar jag inte i mitt eget flöde, dem har jag stött på när jag i jobbet intervjuat folk som blivit hotade på Facebook.

Men också i halvt vettiga grupper har tonen blivit konstig och sur. Mänskor jag trodde var kloka skriver en massa indignerat strunt. 

Sociala medier var en sådan underbar oas för fem år sedan. Du kunde få en hel del uppmärksamhet för en ganska enkel blogg. Och stämningen var så otroligt bra. Men de tiderna är över.

Håhhå, jag har blivit en riktig bloggnostalgiker. 

Men det går inte att återvända. Jag tänker ännu mera än tidigare vara noga med att skilja på jobb och fritid.

Till exempel är den här bloggen strikt i fritidsmappen nuförtiden, så det är lite si och så med uppdateringen. Och om jag skriver i egenskap som journalist så vill jag ha vettigt betalt.

Så vloggande, hur kul det än är, satsar jag inte på. För mycket jobb, för lite belöning.

Publicerad 15.12.2015 kl. 18:05

Frack är bäst ingen protest

tumblr_niw0qhdqYT1qedh9lo1_1280 (1)

 

Första dagen tillbaka på jobb efter sjukledigheten och jag har drabbats av galopperande perfektionism. Urk urk har så svårt att stänga av och sluta fundera på hur diverse artiklar på Svenska Yle lyfts, länkats, twittrats osv. 

Dagens bästa: jag fick kommentera klädkoder på självständighetsbalen i Myteriet!

Sådan lyx alltså. Hör här efter 35 minuter om varför jag tycker kostym med fluga är totalt helt fel på slottsbalen. Sen kommer det en biisi och sedan mera snack om frackar och kostymer.

Herregud alltså. Frack. Det vackraste som finns. 

Bonus: bild från 7 januari-balen i år, dit jag gick i en 40-talare.

Publicerad 07.12.2015 kl. 16:32

Och som stor vill jag bli....

I juni hade jag en plan: jag skulle blogga om mina karriärdrömmar under sommaren och i början av hösten skulle jag återvända till tillvaron som frilansjournalist fit, fräsch, och fylld med friska nya idéer. Jag skulle komma på min raison d'etre under sommaren och veta precis vad jag vill.

Den här planen gick totalt åt skogen.

För det första var jag tröttare än jag anat.

För det andra märkte jag att min ångest kring jobb och karriär var större än jag anat. Jag har gjort så många dumma grejer under årens lopp, haft för dåligt självförtroende på vissa punkter och varit för övermodig när det gäller min talang för det visuella.

Sedan blev det inte ens någon mångsidig frilanstillvaro eftersom ett heltidsvikariat på Yle öppnade sig upp i oktober.

Och det har varit skönt att få fortsätta på Yle huvudstadsregionen under hösten men samtidigt har jag varit trött, angstig, nästan bitter och mycket vilsen hela hösten. Det har varit en riktig trötthöst. 

Den här veckan har jag varit sjukledig och hunnit bli rejält uttråkad. Nu har snuvan börjat lätta och jag ska på jobb igen imorgon. Kanske det var bra att bara sova och se på serier i en vecka. Inga stora insikter dock.

Jag ska inte mera hoppas på stora insikter eller tro jag plötsligt magiskt skulle bli superfit och fräsch och skutta fram på gatorna strömmande av drivkraft och energi. Jag menar.

Livet är snarare ett långdistanslöp där snoret rinner och krafterna alltid verkar vika men det gäller att bara springa vidare ett steg i taget.

Usch nu låter jag igen klokare än vad jag är på riktigt. Jag har så himla lätt för att spy ur mig klokheter om hur livet borde vara men att faktiskt leva klokt lyckas mera sällan.

Publicerad 06.12.2015 kl. 12:56

Några doser höstmys

Den vackra hösten är ohjälpligt över och den dystra hösten har tagit över. Ni vet, solig oktober byts mot regnmörker och novembertunga moln. Här kommer ändå några små mysögonblick som fastnat i min Instagram.

 

Untitled

 

Cafe Strindberg är löjligt dyrt. Men värt det, om  du inte går dit varje dag utan sparar det till säg en ledig förmiddag när vädret är riktigt ruskigt. Då kan du låtsas för en liten stund att du är i Paris, skoja med kyparen, knapra på en bakelse och låta cappucinon sjunka ner i en lugn takt.
 

Untitled

 

Podipanna. Eller borde jag stava det pudipanna? Det är liksom en mjukare pyttipanna. En podipanna. Huvudingredienserna är potatis, grönkål och smetana. Resten är vad du råkar hitta i köket. Obs potatisen får gärna vara kryddig ungspotatis (koriander, chili, spiskummin annat gott) som du lagat stora mängder av dagen före och nu värmer upp i stekpannan med lite annat gott. 

 

Untitled

 

Jag har varit skeptisk till det här med restaurangdag i november och december. På lördagen tog jag en cykeltur runt Helsingfors centrum och tyckte synd om de stackare som stod på Kaserntorget med en liten grill. Torget var helt tomt, det såg så ödsligt ut och jag undrar om de sålde ngt alls. Men i Klockriketeaterns foaje var det liv och rörelse, Cafe Bagdad med asylsökande som kockar drog folk. Jag skulle ta en kaffe, sen såg hönan god ut och jag tänkte ändå ta mat, sen började det plötsligt välla in en massa folk och bildas kö så jag tog bara en kaffe i alla fall. Mörkt, starkt kaffe med kardemumma - gott och värmande. Idén med Cafe Bagdad värmde också.

Publicerad 23.11.2015 kl. 19:32

Om att engagera sig i en god sak på sociala medier

Ni vet hur det händer något hemskt ute i världen och det känns smaklöst att just den dagen posta ett roligt inlägg om jultomtar. Så du skriver något sobert på Instagram om sorg och rädsla och delar ett par nyhetsartiklar på Facebook. Sedan byter halva din bekantskapskrets sin profilbild för att visa sitt stöd för den goda saken. Sedan skriver någon att varför stöder ni denna goda sak, varför inte denna andra. Sedan blir du stressad och paranoid och undrar om dina bekanta tycker du är en oempatisk skit. Sedan konstaterar du att du hellre skulle läsa en analytisk artikel om vad som hänt ute i världen än tusen postningar i sociala medier.

Jag vet alltså inte hur jag ska tänka om det här. Å ena sidan kan engagemang av tusentals människor på sociala medier verkligen betyda något, visa att vi finns här och tycker så här. Det kan göra en skillnad om många säger till om hemskheter och orättvisor. 

Och de som verkligen berörs av händelser i nyheter måste få skriva om det. Dito de som har något att säga. 

Men ibland undrar jag om det är en fasad. "Titta så empatisk jag är". "Titta så upplyst jag är som vet att det här var okänsligt". 

Och någonstans börjar det kännas som en skrämmande masspsykos. Jag är jätterädd för grupptryck och folkmassor som gängat ihop sig så det där med att byta profilbild på Facebook brukar skrämma mig. Jag vet det är ologiskt, men jag blir rädd. Rädd för mobben som får fast mig för att ha fel åsikt. 

Det här var förstås ett till i massan onödiga inlägg om huruvida en ska göra si eller så på Facebook, men det må nu vara. 

Publicerad 19.11.2015 kl. 22:16

Hur ett foto kan ta en bit av din själ

Untitled

 

Jag måste säga att det Essena O'Neill berättade om sitt eget liv berörde mig. Alltså hur beroende hon blev av sociala media och likes. Hur hon inte kunde slita sig från skärmen. Hur hon jagade likes och trodde hon skulle bli lycklig, men inte blev det. 

Hon är nu 19 år gammal och har vuxit upp med sociala medier. Hon hade hundratusentals följare på Instagram och levde som på en bricka, fullt upptagen av att forma sitt liv så det skulle generera mera likes och mera sponsorpengar av företagen som betalade för att hon poserade med deras produkter. 

Det är så totalt annat än mitt liv. Jag som var över 30 och magister i bildjournalistik när jag loggade in på Facebook första gången. 

Men jag vet inte om jag kommer till någon slutsats här. Jag tycker 15-åringar kan göra värre saker med sin tid än att pillra med youtube-videon.

Först när det blir fråga om smygreklam, om översexualisering av riktigt unga, och ett beroende av sociala medier är det illa. Men så långt går det inte varje gång.

Och som jag skrev i förra inlägget, hela hur-äkta-är-some-diskussionen känns tjatig. Folk är inte så äkta i verkliga livet heller. 

Men. Tala gärna om hur beroendeframkallande jakten på likes kan bli. Hur man måste skydda sig själv och sitt jag och inte vara för öppen.

De facto tror jag det är mera hälsosamt att ha en viss distans till det en lägger på sociala medier. Inte ge för mycket av sig själv. 

Det tänkte jag på när jag läste om Essen O'Neill. Hur de riktigt unga some-stjärnorna kan tappa bort sig själv. 

Hur ett foto kan ta en bit av din själ.

Hur utsatta de unga som visar upp sig själv på Instagram jämfört med mig som jobbar som journalist.

Jag som känner till pressetiska regler och pressjuridik och kan tala till många utan att behöva lägga min personlighet i blöt.

Publicerad 08.11.2015 kl. 11:29

Om att vara äkta i sociala medier

Untitled

 

Den här veckan har jag följt med allt snack kring australiska instagrammaren Essena O´Neill, som lämnade Instagram och berättade sanningen bakom en del av bilderna.

Det som kanske inte tagits upp så mycket, som kanske var det mest falska med hennes tidigare liv, var ju smygreklamen. Att hon fick stora pengar för att posera i bikinin och sedan låtsas det var spontana bilder.

Annars tycker jag hela diskussionen om hur äkta en ska vara i sociala medier är lite tjatig. Är folk så äkta och öppna med sina problem irl? Just det nä. 

Men smygreklam, det är inte okej.

Det som jag däremot tycker är mer än okej är att ha sponsorer och vara öppen med det.

 

Untitled

 

Bild från förmiddagens cykeltur. Jag ljusade upp den här bilden för Instagram men egentligen är den bättre så här obehandlad. 

Instagram är för mig mest en leksak där jag testar mig fram när det gäller bilder och ibland blir det jättefint och känns inspirerande och ibland är det lite ditåt men kul ändå.

Publicerad 07.11.2015 kl. 17:56

Vad får märkesväskan kosta?

Untitled

En liten ögonblicksbild från nyhetsdesken där jag suttit och kvällswebbat idag. Jag har en ny väska! Har varit sugen på en bucketbag ett tag redan, Louis Vuitton har haft några fina modeller.

Så långt räcker inte riktigt min budget, men Marc by Marc Jacobs på rea kunde jag satsa på. Stockmann har en del väskor på rea nu. 

Vad är du förresten beredd att betala för en väska? De dyraste jag har köpt har kostat någonting på sexhundra euro. Det har varit tusen euros väskor på 30 procents rea, min lila Mulberry Alexa till exempel.

Mer än så kan jag inte. Egentligen kan jag inte ens betala så mycket nuförtiden. I takt med att märkesväskorna blivit dyrare har jag blivit snålare. Ett par tre hundra går an, sen börjar jag grimasera.

Och obs då kanske jag köper en väska i året, så här i oktober för att det är födelsedagsmånaden. 

Hur mycket ids du betala?

Publicerad 28.10.2015 kl. 21:37

Livet i en blombutik

Untitled
 

Vi hade på fredag en gemensam födelsedagsfest med min mamma. Jag är så glad över att festen blev lyckad, det här med att ordna fest har jag blivit så dålig på. Dålig på att komma igång med att alls ordna något, dålig med att få ihop ett bra koncept med rätt gäster,tid, servering etc.

Men nu höll min vision: jag ville ha mottagning med nibbles och en informell stämning där både släktingar och vänner kan gå omkring och mingla och det funkade. Så mycket trevligare när man kan gå runt omkring än att sitta på en middag fastlåst i ngn bordsplacering. 

Nu lever jag i en blombutik, trots att jag tog med mig hem bara en del av blommorna vi fick!

Publicerad 25.10.2015 kl. 17:59

Grått, gult, prickar, romantik och struktur

Untitled

Fick sådan inspiration av höstfärgerna på väg hem från jobbet igår. Det här collaget Instagrambilder ska ni se som ett moderep, med de viktigaste trenderna för höstskogen som vill se chic ut. Grått kan också vara fint.

Publicerad 21.10.2015 kl. 12:07

Några små glädjeämnen

Untitled

Den perfekta jackan inhandlades på Cos för några veckor sedan. Jag behövde inte så där nödvändigtvis en ny kappa, men kunde inte motstå den här. Härlig 60talskänsla och perfekt mörkblå färg. 

Annars är det mesta grått och trist just nu. Händer ingenting roligt. Ser mest framemot söndagen om en vecka när jag för en gångs skull har tomt i kalendern och kan ta en riktigt rejäl pyjamasdag. 

Untitled


Mitt andra glädjeämne, förutom jackan, är Tiisu-konserten jag var på för en vecka sedan. Jag borde väl vara så vuxen och ansvarsfull att jag inte tycker det är kul att en 20-årig hippie hänger i taket på Tavastia.....? Tydligen inte.

Keikkan började fint med kör från Sibeliusgymnasiet som poserade som på skolfoto, och slutade med att jag köpte LP och fick nimmare. <3 <3 <3 och sånt på det. 

Publicerad 18.10.2015 kl. 19:30

Födelsedagsrosorna

Untitled

Idag är det min födelsedag och jag har fått rosor i mängd trots att jag inte ens ordnat någon fest precis idag. Ska ha fest senare. Det tröstar en ålderskrisande själ. Nu måste jag fara och sova ungefär bums genast för jag ska vara sidekick i Morgonöppet imorgon. Så väckarklockan ringer tidigt. Jag sover för övrigt extra bra före sidekick-turen för den är så rolig. Blir alldeles liksom lugn i själen av tanken på att få göra direktsänd radio.

Publicerad 08.10.2015 kl. 20:33

Kategorier

Senaste kommentarer