Frack är bäst ingen protest

tumblr_niw0qhdqYT1qedh9lo1_1280 (1)

 

Första dagen tillbaka på jobb efter sjukledigheten och jag har drabbats av galopperande perfektionism. Urk urk har så svårt att stänga av och sluta fundera på hur diverse artiklar på Svenska Yle lyfts, länkats, twittrats osv. 

Dagens bästa: jag fick kommentera klädkoder på självständighetsbalen i Myteriet!

Sådan lyx alltså. Hör här efter 35 minuter om varför jag tycker kostym med fluga är totalt helt fel på slottsbalen. Sen kommer det en biisi och sedan mera snack om frackar och kostymer.

Herregud alltså. Frack. Det vackraste som finns. 

Bonus: bild från 7 januari-balen i år, dit jag gick i en 40-talare.

Publicerad 07.12.2015 kl. 16:32

Och som stor vill jag bli....

I juni hade jag en plan: jag skulle blogga om mina karriärdrömmar under sommaren och i början av hösten skulle jag återvända till tillvaron som frilansjournalist fit, fräsch, och fylld med friska nya idéer. Jag skulle komma på min raison d'etre under sommaren och veta precis vad jag vill.

Den här planen gick totalt åt skogen.

För det första var jag tröttare än jag anat.

För det andra märkte jag att min ångest kring jobb och karriär var större än jag anat. Jag har gjort så många dumma grejer under årens lopp, haft för dåligt självförtroende på vissa punkter och varit för övermodig när det gäller min talang för det visuella.

Sedan blev det inte ens någon mångsidig frilanstillvaro eftersom ett heltidsvikariat på Yle öppnade sig upp i oktober.

Och det har varit skönt att få fortsätta på Yle huvudstadsregionen under hösten men samtidigt har jag varit trött, angstig, nästan bitter och mycket vilsen hela hösten. Det har varit en riktig trötthöst. 

Den här veckan har jag varit sjukledig och hunnit bli rejält uttråkad. Nu har snuvan börjat lätta och jag ska på jobb igen imorgon. Kanske det var bra att bara sova och se på serier i en vecka. Inga stora insikter dock.

Jag ska inte mera hoppas på stora insikter eller tro jag plötsligt magiskt skulle bli superfit och fräsch och skutta fram på gatorna strömmande av drivkraft och energi. Jag menar.

Livet är snarare ett långdistanslöp där snoret rinner och krafterna alltid verkar vika men det gäller att bara springa vidare ett steg i taget.

Usch nu låter jag igen klokare än vad jag är på riktigt. Jag har så himla lätt för att spy ur mig klokheter om hur livet borde vara men att faktiskt leva klokt lyckas mera sällan.

Publicerad 06.12.2015 kl. 12:56

Några doser höstmys

Den vackra hösten är ohjälpligt över och den dystra hösten har tagit över. Ni vet, solig oktober byts mot regnmörker och novembertunga moln. Här kommer ändå några små mysögonblick som fastnat i min Instagram.

 

Untitled

 

Cafe Strindberg är löjligt dyrt. Men värt det, om  du inte går dit varje dag utan sparar det till säg en ledig förmiddag när vädret är riktigt ruskigt. Då kan du låtsas för en liten stund att du är i Paris, skoja med kyparen, knapra på en bakelse och låta cappucinon sjunka ner i en lugn takt.
 

Untitled

 

Podipanna. Eller borde jag stava det pudipanna? Det är liksom en mjukare pyttipanna. En podipanna. Huvudingredienserna är potatis, grönkål och smetana. Resten är vad du råkar hitta i köket. Obs potatisen får gärna vara kryddig ungspotatis (koriander, chili, spiskummin annat gott) som du lagat stora mängder av dagen före och nu värmer upp i stekpannan med lite annat gott. 

 

Untitled

 

Jag har varit skeptisk till det här med restaurangdag i november och december. På lördagen tog jag en cykeltur runt Helsingfors centrum och tyckte synd om de stackare som stod på Kaserntorget med en liten grill. Torget var helt tomt, det såg så ödsligt ut och jag undrar om de sålde ngt alls. Men i Klockriketeaterns foaje var det liv och rörelse, Cafe Bagdad med asylsökande som kockar drog folk. Jag skulle ta en kaffe, sen såg hönan god ut och jag tänkte ändå ta mat, sen började det plötsligt välla in en massa folk och bildas kö så jag tog bara en kaffe i alla fall. Mörkt, starkt kaffe med kardemumma - gott och värmande. Idén med Cafe Bagdad värmde också.

Publicerad 23.11.2015 kl. 19:32

Om att engagera sig i en god sak på sociala medier

Ni vet hur det händer något hemskt ute i världen och det känns smaklöst att just den dagen posta ett roligt inlägg om jultomtar. Så du skriver något sobert på Instagram om sorg och rädsla och delar ett par nyhetsartiklar på Facebook. Sedan byter halva din bekantskapskrets sin profilbild för att visa sitt stöd för den goda saken. Sedan skriver någon att varför stöder ni denna goda sak, varför inte denna andra. Sedan blir du stressad och paranoid och undrar om dina bekanta tycker du är en oempatisk skit. Sedan konstaterar du att du hellre skulle läsa en analytisk artikel om vad som hänt ute i världen än tusen postningar i sociala medier.

Jag vet alltså inte hur jag ska tänka om det här. Å ena sidan kan engagemang av tusentals människor på sociala medier verkligen betyda något, visa att vi finns här och tycker så här. Det kan göra en skillnad om många säger till om hemskheter och orättvisor. 

Och de som verkligen berörs av händelser i nyheter måste få skriva om det. Dito de som har något att säga. 

Men ibland undrar jag om det är en fasad. "Titta så empatisk jag är". "Titta så upplyst jag är som vet att det här var okänsligt". 

Och någonstans börjar det kännas som en skrämmande masspsykos. Jag är jätterädd för grupptryck och folkmassor som gängat ihop sig så det där med att byta profilbild på Facebook brukar skrämma mig. Jag vet det är ologiskt, men jag blir rädd. Rädd för mobben som får fast mig för att ha fel åsikt. 

Det här var förstås ett till i massan onödiga inlägg om huruvida en ska göra si eller så på Facebook, men det må nu vara. 

Publicerad 19.11.2015 kl. 22:16

Hur ett foto kan ta en bit av din själ

Untitled

 

Jag måste säga att det Essena O'Neill berättade om sitt eget liv berörde mig. Alltså hur beroende hon blev av sociala media och likes. Hur hon inte kunde slita sig från skärmen. Hur hon jagade likes och trodde hon skulle bli lycklig, men inte blev det. 

Hon är nu 19 år gammal och har vuxit upp med sociala medier. Hon hade hundratusentals följare på Instagram och levde som på en bricka, fullt upptagen av att forma sitt liv så det skulle generera mera likes och mera sponsorpengar av företagen som betalade för att hon poserade med deras produkter. 

Det är så totalt annat än mitt liv. Jag som var över 30 och magister i bildjournalistik när jag loggade in på Facebook första gången. 

Men jag vet inte om jag kommer till någon slutsats här. Jag tycker 15-åringar kan göra värre saker med sin tid än att pillra med youtube-videon.

Först när det blir fråga om smygreklam, om översexualisering av riktigt unga, och ett beroende av sociala medier är det illa. Men så långt går det inte varje gång.

Och som jag skrev i förra inlägget, hela hur-äkta-är-some-diskussionen känns tjatig. Folk är inte så äkta i verkliga livet heller. 

Men. Tala gärna om hur beroendeframkallande jakten på likes kan bli. Hur man måste skydda sig själv och sitt jag och inte vara för öppen.

De facto tror jag det är mera hälsosamt att ha en viss distans till det en lägger på sociala medier. Inte ge för mycket av sig själv. 

Det tänkte jag på när jag läste om Essen O'Neill. Hur de riktigt unga some-stjärnorna kan tappa bort sig själv. 

Hur ett foto kan ta en bit av din själ.

Hur utsatta de unga som visar upp sig själv på Instagram jämfört med mig som jobbar som journalist.

Jag som känner till pressetiska regler och pressjuridik och kan tala till många utan att behöva lägga min personlighet i blöt.

Publicerad 08.11.2015 kl. 11:29

Om att vara äkta i sociala medier

Untitled

 

Den här veckan har jag följt med allt snack kring australiska instagrammaren Essena O´Neill, som lämnade Instagram och berättade sanningen bakom en del av bilderna.

Det som kanske inte tagits upp så mycket, som kanske var det mest falska med hennes tidigare liv, var ju smygreklamen. Att hon fick stora pengar för att posera i bikinin och sedan låtsas det var spontana bilder.

Annars tycker jag hela diskussionen om hur äkta en ska vara i sociala medier är lite tjatig. Är folk så äkta och öppna med sina problem irl? Just det nä. 

Men smygreklam, det är inte okej.

Det som jag däremot tycker är mer än okej är att ha sponsorer och vara öppen med det.

 

Untitled

 

Bild från förmiddagens cykeltur. Jag ljusade upp den här bilden för Instagram men egentligen är den bättre så här obehandlad. 

Instagram är för mig mest en leksak där jag testar mig fram när det gäller bilder och ibland blir det jättefint och känns inspirerande och ibland är det lite ditåt men kul ändå.

Publicerad 07.11.2015 kl. 17:56

Vad får märkesväskan kosta?

Untitled

En liten ögonblicksbild från nyhetsdesken där jag suttit och kvällswebbat idag. Jag har en ny väska! Har varit sugen på en bucketbag ett tag redan, Louis Vuitton har haft några fina modeller.

Så långt räcker inte riktigt min budget, men Marc by Marc Jacobs på rea kunde jag satsa på. Stockmann har en del väskor på rea nu. 

Vad är du förresten beredd att betala för en väska? De dyraste jag har köpt har kostat någonting på sexhundra euro. Det har varit tusen euros väskor på 30 procents rea, min lila Mulberry Alexa till exempel.

Mer än så kan jag inte. Egentligen kan jag inte ens betala så mycket nuförtiden. I takt med att märkesväskorna blivit dyrare har jag blivit snålare. Ett par tre hundra går an, sen börjar jag grimasera.

Och obs då kanske jag köper en väska i året, så här i oktober för att det är födelsedagsmånaden. 

Hur mycket ids du betala?

Publicerad 28.10.2015 kl. 21:37

Livet i en blombutik

Untitled
 

Vi hade på fredag en gemensam födelsedagsfest med min mamma. Jag är så glad över att festen blev lyckad, det här med att ordna fest har jag blivit så dålig på. Dålig på att komma igång med att alls ordna något, dålig med att få ihop ett bra koncept med rätt gäster,tid, servering etc.

Men nu höll min vision: jag ville ha mottagning med nibbles och en informell stämning där både släktingar och vänner kan gå omkring och mingla och det funkade. Så mycket trevligare när man kan gå runt omkring än att sitta på en middag fastlåst i ngn bordsplacering. 

Nu lever jag i en blombutik, trots att jag tog med mig hem bara en del av blommorna vi fick!

Publicerad 25.10.2015 kl. 17:59

Grått, gult, prickar, romantik och struktur

Untitled

Fick sådan inspiration av höstfärgerna på väg hem från jobbet igår. Det här collaget Instagrambilder ska ni se som ett moderep, med de viktigaste trenderna för höstskogen som vill se chic ut. Grått kan också vara fint.

Publicerad 21.10.2015 kl. 12:07

Några små glädjeämnen

Untitled

Den perfekta jackan inhandlades på Cos för några veckor sedan. Jag behövde inte så där nödvändigtvis en ny kappa, men kunde inte motstå den här. Härlig 60talskänsla och perfekt mörkblå färg. 

Annars är det mesta grått och trist just nu. Händer ingenting roligt. Ser mest framemot söndagen om en vecka när jag för en gångs skull har tomt i kalendern och kan ta en riktigt rejäl pyjamasdag. 

Untitled


Mitt andra glädjeämne, förutom jackan, är Tiisu-konserten jag var på för en vecka sedan. Jag borde väl vara så vuxen och ansvarsfull att jag inte tycker det är kul att en 20-årig hippie hänger i taket på Tavastia.....? Tydligen inte.

Keikkan började fint med kör från Sibeliusgymnasiet som poserade som på skolfoto, och slutade med att jag köpte LP och fick nimmare. <3 <3 <3 och sånt på det. 

Publicerad 18.10.2015 kl. 19:30

Födelsedagsrosorna

Untitled

Idag är det min födelsedag och jag har fått rosor i mängd trots att jag inte ens ordnat någon fest precis idag. Ska ha fest senare. Det tröstar en ålderskrisande själ. Nu måste jag fara och sova ungefär bums genast för jag ska vara sidekick i Morgonöppet imorgon. Så väckarklockan ringer tidigt. Jag sover för övrigt extra bra före sidekick-turen för den är så rolig. Blir alldeles liksom lugn i själen av tanken på att få göra direktsänd radio.

Publicerad 08.10.2015 kl. 20:33

Vykort från Capri

Jag och mamma har pratat om att göra en lite längre resa till Capri i flera decennier och nu blev det äntligen av. Vi stannade fem nätter på ett hotell som hette La Residenza.

Hotellet var fint och vädret perfekt, riktigt sommarväder. Mindre bra var att min mamma fick en otäck hosta under resan. Men vi hann sitta och lorva på piazzettan med en Aperol spritz som planerat. Och äta massor med gott.

Tidigare har vi varit på korta dagsutfärder till ön, första gången var jag tolv år gammal. Varje gång har vi pratat om att någon gång stanna över natten och tillbringa en kväll på piazzettan - det lilla torget i centrum av Capri.

Här kommer resan i Instagram:

 

 

Dagens utsikt. #hotellrumsbalkongen #varmt #måsteköpashorts #vykortfrånCapri

A photo posted by Helena von Alfthan (@helenava) on

 

Kvällspromenad. #vykortfrånCapri

A photo posted by Helena von Alfthan (@helenava) on

 

Beundrar månen varje kväll från balkongen. #vykortfrånCapri

A photo posted by Helena von Alfthan (@helenava) on

 

Kvarterets katt. Arg över att hamna på bild mitt i morgonbestyren. #vykortfrånCapri

A photo posted by Helena von Alfthan (@helenava) on

 

Idag regnar det men det gör ingenting för vi ska åka hem. Här en vy från gårdagens kvällspromenad. #vykortfrånCapri

A photo posted by Helena von Alfthan (@helenava) on

 

Hej hej faraglioni! Hej goda citron-granita! Hejdå Capri! #vykortfrånCapri

A photo posted by Helena von Alfthan (@helenava) on

Publicerad 02.10.2015 kl. 18:45

Bloggträff på The Cock

IMG_0187 liten

Igår kväll var jag på en bloggträff som Ratata ordnade på The Cock. Jag drack en fördrink som liknade risgrynsgröt både till utseende och smak, men var kall. Låter mystiskt men det var gott, onödigt stor var drinken bara så fick lämna den på hälft.

IMG_0201 liten

Framför mig hade jag de här sköna damerna - Mette och Lotta. 

IMG_0195 liten

Jag beställde en halv höna till huvudrätt. Det var ju alldeles för mycket mat på tallriken, vem äter liksom en halv höna på en gång? Men det var otroligt gott så mycket mat slank in i alla fall.

IMG_0207 liten

När en del hade gått gick jag och sitta i det andra bordet, och prataade bland annat med Emzi. En riktigt kul och mysig kväll!

Publicerad 24.09.2015 kl. 18:16

Hej igen

IMG_0156 liten

Hejsan! Jag har äntligen fått ändan ur vagnen och skaffat en bra systemkamera. Så då passar det fint att blogga lite igen. De här bilderna är från Habitare-mässan där jag testkörde kameran. Ska strax lägga upp några bilder från bloggträffen igår. Jag måste testa om mina gamla objektiv går ihop med den nya kameran, skulle nämligen ha ett som är bra på att ta bilder i dåligt ljus. Det här objektivet som kom med kameran passar inte så bra en mörk höstkväll märkte jag igår.

IMG_0159 liten

Jag har just nu inget vettigt program för att editera bilder på min dator, de här bilderna har jag bara förminskat i ett gratisprogram på nätet. Tycker kameran verkar lovande, bara jag lite övar och skaffar Photoshop kan det bli hur bra bilder som helst.

Publicerad 24.09.2015 kl. 13:37

Bloggpaus

UntitledJag tror det är bäst att jag tar en rejäl bloggpaus. Jag har inte lust att berätta om mitt liv, och inte heller inspiration att skriva mer allmänna inlägg som jag gjorde för några år sedan Då orkade jag recensera vårmodet och skriva om filmer jag gillade. Men nu är det mera eh, har inget att säga.

Allt krångel med bilderna på bloggen har också tärt på lusten. Jag använde länge Flickr för att ladda upp bilder men de hittar hela tiden på nya egenskaper som gör det krångligt för bloggare (det senaste: man måste ändra på koden för att det inte ska bli ramar som gör reklam för Flickr). Att ladda upp bilder på Tumblr var inte heller någon hit, länkarna slutar funka efter ett tag och en massa bilder har försvunnit från bloggen. Ska se om jag under bloggpausen orkar med att fixa det.

Så en rejäl bloggpaus ska det bli! Men jag uppdaterar flitigt på Instagram där jag heter @helenava, och mindre flitigt på Snapchat där jag heter @fagerdam. Ses där!

Publicerad 30.08.2015 kl. 17:51

Kategorier

Senaste kommentarer