Korpen i kantarellskogen

Jag plockar trattkantareller med bara korpen som sällskap.
Vilka underliga ljud det kommer ur fågeln.
Korpen kraxar, kluckar, knäpper och kvider.
29.10.2011 kl. 21:04

Status eller fiilis?

Jag har brukat gå omkring och säga att det inte är så viktigt att ha ett jobb med "status", ni vet skryt skryt jag jobbar med så coola grejer. Jag har satsat på att göra det som för stunden känns roligast. Jag har tyckt det inte är så stor skillnad vilken branch man är i, för alla jobb är intressanta på sitt sätt.

På senaste tiden har jag börjat tänka om. Funderar istället på att göra saker som känns svåra. Att utmana mig själv.

I bästa fall går det att få alla tre, status, fyrk och bra fiilis. Men om man måste välja, vilket tycker ni är viktigast?

(Passar på att spara länken till Catariinas inlägg om prestationexi.)
24.10.2011 kl. 16:23

Härskartekniken humor

Jag måste också länka till det här inlägget om härskarteknik som Peppe tipsade om.

Otroligt bra hon beskriver en viss typ av mänska, jag hade aldrig kunnat formulera det så skickligt. Stort tack, så skönt att få läsa.

Själv skulle jag tillägga att humor och sarkasmer hör till de värsta knepena att platta till andra med. Ni vet, de säger något riktigt svinaktigt elakt och sedan om du blir ledsen drämmer de till med "va, har du ingen humor? Förstår du inte skoj? "

Hu. Jag har träffat alldeles för många sådana "roliga" mänskor i mitt liv och har därför blivit misstänksam mot humor. Det är sällan jag försöker vara rolig på flit.

(Blir ändå jätteglad om någon kommenterar att jag bloggat roligt, speciellt Peppe brukar vara snäll och skriva sånt i kommentarerna. Gör min dag varje gång.)
20.10.2011 kl. 09:14

Jag blundar och tänker på Birgitta Ara

På bild också tomater från landet som jag hoppas ska mogna med tiden.

Idag är det min födelsedag, hurra!

Jag har tyvärr nått den åldern då födelsedagar är tragiska tillställningar. Eller det är inte åldern i sig, utan allt jag tycker jag borde ha åstadkommit. Vid det här laget borde jag ju driva ett gästgiveri, bo i eget hus, ha en dotter som börjar på Yale, en flirt med lokala diner-killen och ett dussin snygga scarfar att vira kring halsen.
Till exempel.

Men visst är det roligt med födelsedagar också. Till exempel kan man ha plättkalas och äta tårta! Därför hade jag sån stress att hitta riskor förra veckoslutet. Med blinier måste man ha svampsallad, och i den måste man ha svamp man saltat själv med en massa koriander och vitlök. Så det så.

Och om plättarna inte hjälper kan jag alltid tänka på Birgitta Ara. Hon har levt många liv. Först som fotomodell, sen drev hon hotell i England med sin man i flera år. Och som 40-åring startade hon en helt ny karriär som konstnär. Och det har gått bra. Kanske det går bra för mig också.
08.10.2011 kl. 11:54

Höstlistan

Smulan har bloggat om sin höstlista, vad hon ska göra den här hösten. Själv skrev jag en liknande lista i augusti och har betat av den i alldeles hyfsad takt.

Min viktigaste målsättning just nu är att fokusera på det jag är riktigt bra på, och strunta i det jag inte är så bra på. Se inlägg nedan.

Vet ni vad jag fokuserade på förr? Jo jag försökte bli bättre på det jag var dålig på och struntade i det jag var bra på. Stendumt jag vet. Har redan i många år försökt ändra riktning, men det är som att vända på en Sverigebåt, det tar tid.
26.09.2011 kl. 14:07

Tunn, tunnare, anorektisk

Bilder från Style.com

Jag har svårt att koncentrera mig på kläderna som visas på modeveckorna i London just nu. Istället tittar jag på modellerna, jag letar efter efter armbågar som sticker ut för mycket och insjunkna kinder. Jag undrar - är hon naturligt smal? Är det här friskt eller sjukt? Jag tycker det är svårt att avgöra.

Jag läste nyligen boken "Hungry" av Chrystal Renn. För den som inte vet, började hon sin bana som vanlig modell men valde sedan att bli en plus size-modell. Hon hör inte till dem som av naturen är smala, och hon klarade inte i längden av att svälta sig själv.

Jag trodde länge att det var bara naturligt smala mänskor som modellade. Att det var okej. Men enligt Chrystal Renn finns det många som väljer att ha en ätstörning för att kunna jobba som modell.

Och visst är modellerna på catwalken otroligt tunna.
21.09.2011 kl. 11:21

Om att orka i september

September. Solen värmer på eftermiddagen, men kvällarna är ofrånkomligt kalla.

På bloggarna ser jag ena inlägget efter det andra om att orka, om att inte bränna ut sig, om hur man ska veta om man orkar, om att jämföra sig med andra som orkar ännu mer och om strävan att vara perfekt.

Som jag ser på saken får inte diskussionen stanna på individnivå. Vi borde prata om vilket samhälle vi lever i.

Vad förväntas det av oss när vi söker jobb, på arbetsplatserna, i studierna, socialt. Har det blivit normalt att inte få betalt för övertid? Hur många timmar ska man orka jobba i veckan? Borde det gå att studera snabbare?

För att inte tala om hur den välfriserade personligheten, uppvisad på facebook och testad hos rekryteringspsykologen, blivit viktigare och viktigare. Konsten att vara sig själv men samtidigt visa sin bästa sida. Och ändå ödmjukt blotta några smakfulla små svagheter.

Peppe bad mig blogga om mina egna erfarenheter, men det ryms inte in i ett blogginlägg. Ärligt talat, det kunde fylla en hel bok.

Den gången jag fick bygga klosstorn för att visa mina ledarskapsegenskaper när jag sökte jobb som grafiker.

Den kvällen på sommarjobbet jag frågade min arbetskompis varför hon fortfarande satt kvar vid datorn trots att hennes arbetstur var slut och fick svaret "venyn ja paukun" .

Och på ett annat jobb, skrytet över vem som klarar en hel arbetsdag utan att äta.

Men visst är det bra att det ens finns en diskussion.

Att vi lär oss att vara försiktiga med oss själva.
Att vi vågar säga emot. Kräva vår rätt.

Att vi inte sätter ribban ännu högre och högre så att standarden för vad man "borde" orka bara höjs.
05.09.2011 kl. 20:21

Slaget efter tolv

Ett snabbt hej från spegeln, har varit på Aila Airo och fixat fejset inför hösten.

Hann före det höra en stund på Slaget efter tolv med bland annat Peppe och Pimples i studion som pratade om unga kvinnors självkänsla.

Bra att diskussionen också gick vidare till att handla om vad samhället stället för krav, jag tycker det alldeles för mycket pratas om hur man som individ ska vara pepp och positiv men snäll mot sig själv men ändå ambitiös men ändå fn och hans moster.

Tyvärr missade jag sedan resten för jag skulle på min ansiktsbehandling!
31.08.2011 kl. 15:12

Sten Hård

Som vanligt har jag hittat på en massa onödiga jobb för att undvika tråkiga jobb. Till exempel glänser mina köksskåp vita och rena. Och så plockade jag fram urgamla serier och bilder jag gjort.

Här är min absoluta favorit, Sten Hård som trycktes i Soc&Komposten för länge sedan. Den är slarvigt ritad, och textad, men bara en alldeles för bra parodi på vissa föreläsare jag hade då på Soc&Kom. Macho-killar som tyckte att en Riktig Journalist ska vara tuff och hård och jobba dygnet runt och helst stå ut med lite dåliga arbetsförhållanden också.

Klicka för större bild.

26.07.2011 kl. 12:26

Italiensk sommar

Det går inte att skriva poesi om Italien
Hela landet håller hårt fast i verkligheten
Sitter fast i sin egen köttiga rot

Pescara
Värmen lever överallt

Det går inte att skriva poesi i Italien
Livet är konkret och verkligt
Barnen hoppar i trampolinen
Sedan äter de pizza

Förmiddagsruschen i en köttbutik
A chi tocca?
Alla får sin sak i sin tur. Kött mals, skärs, lagas i skivor.
Allting är så enkelt och självklart.
Ändå är allt detta omöjligt i norden.

Alla böcker om Italien gapar över det enkla och självklara
Så här ska man skriva om Italien:
Busschauffören är glad och viftar med händerna. När en passagerare inte har bagage för bagageluckan exlamerar han Madonna mio come fortunato sono io
Det är fint. Sådant ser man inte i Esbo.

Och förstås alltid om byggare som är försenade. Som om de alltid skötte sitt jobb punktligt i norden. Som om väntande och besvär skulle vara finare utomlands. Och bara vad man kan tänka sig i Italien.

Men i själva verket: allting fungerar. Allting går sin gång. Beställer du en säng kommer den i förtid, och sätts ihop snabbt och gubbarna tar i hand och undrar vem du är och varifrån du kommer.

I själva verket är det bästa i Italien maten
Färska fiskar och fast pasta
De raka, köttiga enkla konkreta nöjena

Går det att vara intellektuell i Italien?
Jag betvivlar
Ändå måste det finnas
Men hur hinner man tänka
Mellan den perfekta pizzan och den perfekta pastan
Och eftermiddagar under ett parasoll på stranden

Och hur ska man kunna skapa
Med tusen och tusen år av kultur

Märklig
Är finska sommaren
En kuriositet
Vacklande
Kall och klar är natten, på dagen blåser vinden upp och solen värmer

Inte rakt på sak som sommaren i Italien:
Varm vind från havet, het sand, god mat, parasoll, barn som hoppar i trampolinen, morföräldrarna vaktar, baddräkterna är små och kropparna brunbrända, sedan äter man pasta med blåmusslor, eller pizza, bianco o rosso, 2 euro styck.

Jag läser i tidningen
Om en finsk kvinnas dröm
Att ha ett bulldoftande kafé i Italien

Och tycker genast lite synd om henne
Bulldoft är det sista jag kan tänka mig i Italien

Ett italienskt kafé
Kallas för bar
Är ett monument till snabbhet och effektivitet
Bakelserna är kladdiga och söta. Men inte söta till utseendet, de är strängt formade cornetti med marmeladfyllning, små fyllda degskal, torra småkakor, inga ser hemtrevliga ut.

Kaffet kommer snabbt, dricks snabbt, med mycket socker i bottnet på koppen.

Kaffemaskinen väser, tallrikarna klirrar mot disken, servitören jobbar effektivt, caffé säger du med eftertryck, först i kassan och sedan vid disken, un bottiglietta d'aqua om det är varmt ute, och på fem minuter har du krånglat dig ur kaffemaskinen och står på gatan i bländande hetta, uppskruvad av koffein och socker, med en iskall halvliters plastvattenflaska i handen, färdig för följande äventyr.

Hemtrevlighet, mysighet
Söker många i Italien
Men finns det?

Finns så mycket skönhet, livet är så enkelt

Men inte gulligt. Tvärtom, är naturen överraskande sträng på nära håll. De vackra medeltida städerna har massiva murar, stängda fönsterluckor, en grov yta.

Så svårt att förstå detta i norden, var vi omger oss med gullighet utan att själv ens märka det: pastellfärgade väggar, trävillor med vackra utsirade dekorationer, spetsdukar och jordgubbar med vispgrädde.

Vad är det mot: tiramisu, kaffe på fem minuter, blodröd tomatsås och fiskrätter som simmar i olja och salt, torn av bläckfisk och ostron med citron på, städer så högt upp på kullar att man inte orkar gå dit, hetta så man stannar inne, svarta nätter, varmt hav, överallt små autostrador, små bilar, torra trädgårdar, cigaretter, tåg som stannar vid varje station, mänskor överallt som talar alla språk på högsta volym och lämnar efter sig vattenflaskor, chips-påsar och ihopskrynklade kartor.

I norden lever sommaren långsamt, sirligt, i ljusa nätter.
03.05.2011 kl. 15:53

Lyckan

Titta! Jag hittade igen pengar på gatan. Alla tecken visar att det här året kommer att föra med sig oanade karriärmöjligheter. Eller en rik pojkvän. Det strålande solskenet gör mig också glad, hur mycket kyla det än hämtar med sig.

Okej, jag vill nog ha riktigt vårväder så småningom. Men man tar vad man har.
19.02.2011 kl. 14:37

Jag kommer att bli rik

På nyårsafton hittade jag en euro på marken. För några dagar sen hittade jag två hela euro. Idag hittade jag en plånbok någon tappat på Forums Fazer-café (jag förde den förstås till kassan).

Betyder det här att jag blir rik i år?
14.01.2011 kl. 17:43

Valtteri

Kom just hem från Vallgårdens loppis. Här är jag i säljartagen, en riktig kirppismuija ska ha hatt!

Veckotidningarna var som vanligt en hit. Fyllde en liten kappsäck med dem, kom hem med två. Röda Bianco-sandalerna sålde jag tyvärr inte, de skulle behöva ett bra hem.

Nu ska jag ta en, för den här bloggen ovanlig gnällstund.

Så här roligt är det nämligen att sälja på Valtteri:

Stiger upp okristligt tidigt. Får något i ögat när jag försöker sminka mig och blinkar febrilt i fem minuter tills ögat känns normalt igen. Glömmer bort det där med att se vettig ut. Kommer med enorma kassar till en jättehall där kommersen redan är i full gång och gångarna så fulla med folk att man nästan inte kommer fram. Detta är 45 minuter före officiell öppningstid. En kille försöker köpa min Samsoniteryggsäck som inte är till salu. Säljer en tredjedel av våra saker medan jag packar upp. En del prutar för mycket, andra prutar inte alls. En Marimekokavaj som ingen prutat på blir stulen rakt framför ögonen på oss.

Men jag ska inte klaga. Sålde massor, och resten ska till hihhulina. Känner mig enormt lättad.
06.11.2010 kl. 15:24

Fager pepp

Sista dagen i augusti. Inspirerad av Peppes pepp, här mina egna tankar* inför hösten:

Tänk inte på dig själv. Fundera inte över ditt självförtroende, arbeta inte på din självkänsla. Glöm dig själv!



Var som ett litet barn och se dig omkring, hitta det som gör dig ivrig. Sök efter det lustfyllda, roliga, skrämmande, utvecklande, utmanande i din omgivning. Omge dig med intressen, mänskor, jobb och studier som för dig framåt.

http://2.bp.blogspot.com/_WRRNV92DtZE/TH0OBiuQsbI/AAAAAAAACGc/e-kEe5qXy6w/s1600/pepp+traoo.jpg

Gör en lista på resolutioner. Men bara positiva sådana! Skriv inte upp vad du ska sluta med, låta bli att göra. Sätt inte upp några måsten, borden, borde-ha-gjort.

Gör en lista på allting du VILL. Också om det verkar omöjligt just nu.
Jag vill ha roligt på jobbet.
Jag vill äta god mat.
Jag vill vara frisk och stark och gå på gym två gånger i veckan.

Jaaa, nu kör vi, hösten är här!

http://3.bp.blogspot.com/_WRRNV92DtZE/TH0QWnjdzJI/AAAAAAAACGk/QGsPOjetmcs/s1600/pepp+jag.jpg

*personen som skrivit dessa rader har ingen tidigare erfarenhet av lifecoaching och är förövrigt inte någon särskilt lyckad individ.
31.08.2010 kl. 17:09

Tankar

Jag åt rostat bröd med honung till morgonmål idag - efter en vecka med croissant & cappucino på morgonen tar det lite tid att åter vänja sig vid rågbröd och yoghurt. Resan har gett mig mycket att tänka över, kanske mest när det gäller jobbet men också det privata och - bloggandet.

Det bästa med att resa är egentligen hur mycket det förenklar ens liv - man har en bok att läsa, två rena skjortor kvar och alla toalettsaker i en påse. Varje gång jag kommer hem slås jag av hur mycket onödigt kaos jag samlar på mig. För mycket saker, för mycket nöjen (som att läsa fem böcker på en gång och banda allt bra som kommer på tv och följa med tusen bloggar).

En resa ger lite tid att andas, och se på sitt eget liv med rena ögon. Och modet att rensa lite.

Nä, det här är inget tänker-sluta-blogga-inlägg, men ska nog på sommaren blogga lite mera sällan än vad jag gjort nu under våren. Den här härliga ratata-sajten har gjort mig så ivrig! Men när solen lyser ute och jag ligger på någon klippa i skärgården vill jag inte fundera på bloggar, facebook, twitter, kameravinklar etc. Och inte heller berätta hela tiden när jag kommer att vara borta. Få se, bloggandet ska vara en rolig hobby så jag gör det lite när andan kommer på under sommaren!
03.05.2010 kl. 12:46