De svarta kepsarna och skåpbilen

Saker man gör en torsdag och fredag på Yle: ringer polisen flera gånger för att utreda om det finns någon sanning i kidnappningsrykten som lyssnare mejlat om. Polisen hade inte fått några anmälningar om kidnappningsförsök.

Jag nöjde mig med att skriva ett tweet med länk till polisens pressmeddelande från jobbets konto.

Hbl har tydligen försökt få tag på den person som skickade iväg det ursprungliga mejlet om kidnappningsförsök, utan att lyckas. Det finns en kort artikel i Hufvudstadsbladet idag.

Det har alltså cirkulerat ett mejl om kidnappningsförsök. Jag har läst det urpsrungliga mejlet, som varnar om att mörkhyade män som talar arabiska försökt locka en 10-årig flicka  in i en svart skåpbil. Det står också att man ska skicka tips till polisen.

Men polisen hade alltså inte fått in tips eller anmälningar. De verkade inte alls veta vad det handlade om första gången jag ringde på torsdag, på fredag kunde de berätta att det fanns ett pressmeddelande om att de fått höra om ryktena.

Alldeles nyligen cirkulerade ett liknande rykte i Esbo - skåpbilar och kidnappningsförsök - som visade sig vara bara rykten. Folk hade visst trott att alldeles oskyldiga skoltaxin kördes av kidnappare.

Jag tar upp det som ett exempel på hur all världens hujsiga berättelser cirkulerar där ute, berättelser som är lätta att ta till sig, och också den som inte betecknar sig som rasist eller skulle rösta på ett parti på den yttersta högern kan tro på och dela vidare.

När jag lyssnade på Daniel Poohls föredrag på Mediespråk-seminariet fattade jag inte riktigt det här med att han talade om ytterhögerns berättelser. Jag satt där och undrade varför han använde ordet berättelse, själv brukade jag då använda ordet agenda. En rasistisk agenda.

Men nu fattar jag. Den här storyn om hur en tio-årig flicka lyckades undkomma en massa män i svart keps som försökte få in henne i en skåpbil är en häftig berättelse. Den är inte uttalat rasistisk. Det står inte utskrivet "så här tycker vi om mörkhyade män som talar arabiska". Nä det är skurkar som råkar vara mörkhyade och arabiska.

Jag blir alldeles matt av att försöka kämpa emot de här berättelserna, som är så engagerande och bra berättade och just så pass luddiga att det är svårt att komma in med en tydlig - nä men. Med hjärtenypande detaljer som barn i fara.

Och jag tänker på hur det hänger ihop med mobbning. Om alla i skolan/arbetsplatsen har beslutit att Pelle/Lisa är en kakkapylly/satmara så körs allt de säger eller gör genom det filtret. Och det cirkulerar historier som stärker den berättelsen.

De här berättelserna smittar. De är engagerande, de låter som de kunde vara sanna. Människor som i princip tycker att de behandlar alla lika, kan ändå sprida  vidare berättelsen om de mörka männen som försökte  kidnappa barn. Och sprider därmed misstankar mot mörkhyade, arabisktalande män.

Så en person som inte kallar sig rasist kan ändå sprida en rasistisk berättelse.

Hur som helst, i det här fallet är det troligtvis bara fråga om ett rykte. Men vem sätter igång sådana rykten? Varför skickar man varningsmejl till en massa mänskor?

Publicerad 05.03.2016 kl. 12:56

Tisdagens outfit - rosettblus och zebrabyxor

Untitled

Kanske det borde vara min grej att blogga en gång i veckan? Ungefär så mycket känns skäligt just nu. Här kommer.. väntas nu..... tisdagens outfit. Tisdag är en bra dag, man har kommit igång efter veckoslutet och är pigg och orkar sätta på sig finstassen till jobbet.

Jag har på mig nya byxor från Marimekko, som får tio poäng för utseendet,men tyvärr har en knapp som sitter obekvämt och gräver sig in i magen.

Det andra fina är den genomskinliga tantblusen som jag fyndade i min favoritbutik Mekkomania. Så mycket bra vintage där, det här torde vara 80-tal. 

Kanske jag ska ta på mig samma stass ikväll, blir aw med kollegerna. Ha ett bra veckoslut!

 
Publicerad 26.02.2016 kl. 16:23

Söndag utan stress

Den som följt med den här bloggen en tid kanske kommer ihåg att jag för tre år sedan precis hade flytttat in i min lägenhet igen efter ett stambyte. Jag hade nytt kök och en massa kaos.

Kaos som jag hade svårt att hinna med att reda ut eftersom jag satsade på att byta riktning i karriärsvängen precis i samma veva som rören skulle renoveras i huset. 

Hösten 2011 började jag jobba som frilansjournalist, hösten 2012 bodde jag hos min mamma medan rören revs ut och nytt badrum och kök petades in, hösten 2013 började jag jobba på Yle huvudstadsregionen. 

Med så mycket på gång hela tiden (plus diverse privata fnurror) har jag haft svårt att få fason på hemmet.

Att städa efter remppan blev ett evinnerlighetsprojekt. Sakta men säkert har det ändå blivit bättre. och nu är det bara normalt rådd här hemma.

Den där galna remppa + ny karriär -spurten är över, jag står på andra sidan och kan leva ett normalt liv igen. Så skönt.

Idag sitter jag här och undrar vad jag ska göra med mig själv. Det är söndag. Jag är alldeles pigg och kom iväg till gymmet redan på förmiddagen. Jag har dammsugit. Räkningarna är betalda. 

Så att, det är väl bara att njuta av söndagen då.

Publicerad 21.02.2016 kl. 16:45

Hallonrött nagellack och andra Instagramstunder

Untitled
 

En samling Instagrambilder får illustrera den senaste veckan. Jag hosar omkring, lagar god mat och ser på Masterchef Australien, har många morgonturer, och trivs med mitt nya hallonröda nagellack. 

Jag har förresten bytt namn på Instagram, jag kom fram till att jag vill heta samma sak på både Instagram och Twitter. Jag är nu hvalfthan på båda. Jag ville ha ngt kort som säkert är bara jag.

Men på Snapchat är jag fagerdam, har inte så seriösa mål med det kontot precis. Mest bara testar mig fram, leker med filter och pratar ur mig min frustrationer. Allt det som jag inte hinner och orkar formulera till blogginlägg här. 

Publicerad 16.02.2016 kl. 18:15

Det är mycket jag är trött på

Det är mycket jag är trött på just nu. Mera än vad jag orkar reda ut. Jag är trött på hysteriska some-debatter som urartat. Jag är trött på den främlingsfientliga agendan som smyger in i alla möjliga olika förklädnader. Jag är trött på allt struntprat, men vet inte hur jag ska orka motarbeta det med sakliga argument. Det är så mycket just nu. Varje vecka nån ny grej som får en att baxna. Jag är ganska mycket trött på det, och hinner inte alls med att reagera på någonting. 
Publicerad 07.02.2016 kl. 19:16

Ny väska - blå och svart bucketbag

IMG_0578 fix

Genast den 2 januari gjorde jag en reashhoppingtur inne i stan. Det kanske härligaste och onödigaste jag köpte var en ny handväska till halva priset. 
 

IMG_0580 fix


Väskan är liten men samtidigt rymlig. Rätt så öppen eftersom det är bucket bag. Jag har telefonerna och diverse sladdar instoppade i små necessärer som den man ser sticka upp här. 

Publicerad 02.02.2016 kl. 15:47

Nolltolerans mot fejknyheter och Facebooktest

Ibland talas det om nolltolerans mot rasism på Facebook - att en borde säga till om bekanta skriver främlingsfientliga inlägg. Jag har inte stött  på så mycket av det i min Facebookfeed. 

Men det som däremot börjat krypa in är fejknyheter. För ett halvår sedan var det här med fejknyheter fortfarande rätt så marginellt, men nu har det eskalerat. 

Det finns så otroligt många sajter som antingen är satir, eller propaganda, eller omskrivningar av vad andra media skrivit, att jag har själv svårt att hänga med.

Därför har jag börjat ifrågasätta alla länkar på Facebook som verkar ens lite konstiga. Jag påstår ingenting, jag bara frågar. Är det här en riktig tidning? Eller något helt annat?

Förstås efter att själv ha försökt kolla länken. Ibland märker man genast att det är fejk, andra gånger skulle det ta mera tid att avgöra om det är riktig journalistik eller inte. 

Jag hoppas att på det sättet få mina Facebook-vänner att tänkta till innan de lägger ut länkar.

Jag blir bara alldeles matt av att tänka på hur jag kunde komprimera åratal av journaliststudier till en kort förklaring om skillnaden mellan journalistik och och ickejournalistik.

Dessutom har jag börjat bojkotta tester som folk länkar till på Facebook. Det här efter att en kompis som är färgblind fick veta att han har superbra färgsinne i ett test på nätet som massor med bekanta länkade till på Facebook.

Stötte också på ett personlighetstest som var alldeles kul att fylla i men en så uppenbar google-translate-massa-reklambanners -smörja att jag inte ville dela det vidare. Men halva min Facebook gjord det.

Så nu delar jag aldrig tester på Facebook. Men måste medge att jag gör dem ändå ibland, för de är ju kul.

Publicerad 01.02.2016 kl. 14:58

Mediespråk 2016

Untitled

 

Det tog år och dar och blev kortare och knöligare än jag tänkt mig, men nu har jag klämt ur mig Mediespråks-inlägget. Det finns inte här utan på min officiella blogg, klicka klicka!

Publicerad 30.01.2016 kl. 14:49

Dagarna efter Mediespråk

Jag fick förra veckan för första gången i mitt lilla liv delta i Mediespråk i Vasa, och det var så himla bra. Många bra föreläsningar som jag hade tänkt blogga om - men nu är det blogginlägget bara ett hopplöst utkast som jag är för trött för att få klart. Blä. Kanske på veckoslutet??

Skulle vara bra att kunna dela med sig av alla klokheter från helgen, och jag har en hel del anteckningar, men det är så himla viktiga och svåra grejer att det får inte bli fel.

Så här går det ganska ofta nuförtiden, att jag inte hänger med. Liksom ser något jobb jag borde söka och så har jag inte tiden eller energin att sätta mig ner och göra en tillräcklgt bra ansökan för att det ska vara värt att skicka in den.

Publicerad 26.01.2016 kl. 15:32

Allt jag borde lära mig om målsättningar

Ni kanske redan har uppfattat det, men två av mina favoritbloggare har blivit med podd! Linnea pratar ur poddkapseln, och Michaela poddar om karriär.

Jag är nu halvvägs igenom Michaelas och Malins snack om målsättningar. Ack så det är aktuellt för mig.

Jag har nämligen varit dålig på det här med att planera karriär och sätta upp målsättningar.

Det var inte så farligt medan jag studerade, då fick man liksom från universitetet färdiga målsättningar (bli klar nångång!), men efter att jag blev magister 2007 så tappade jag tråden.

Tanken var att jag skulle frilansa som illustratör, men eftersom jag inte satt upp ordentliga målsättningar så gjorde jag allt möjligt annat istället.

Som var vettigt det också, jag jobbade som fastighetsmäklare och skaffade en examen i den branschen vilket var helt smart.

Men det kändes inte bra att bara flyta framåt så där.

De senaste fem åren har jag varit mera målmedveten och kommit in på journalistjobb, vilket jag trivs mycket bättre med.

Men fortfarande känns det knepigt att sätta upp målsättningar.

Det kanske viktigaste är att dela upp målen i bitar och ha flera alternativ. Att liksom ta ett steg som kan leda till något annat sedan. Ett stort problem var förr att jag trodde man måste bli klar med en gång.

Men jag ska väl lyssna vidare på Projekt framgång- podden, i jakt på tips.

Publicerad 18.01.2016 kl. 14:41

Till mumi

Untitled

 

Den här mjukistigern var den sista gåvan jag fick av min mormor. Idag skulle hon ha fyllt hundra år. 

Ibland händer slumpmässiga ting som verkar vara fyllda av betydelse. Som att jag just precis denna vecka såg igenom femte säsongen av Mad Men. 

Idag skulle min mormor ha fyllt hundra år, och för precis femtio år sedan inredde hon sin drömlägenhet. I Mad Men finns så många inredningsdetaljer som jag känner igen från min mormors radhuslägenhet. En relief av guldlöv på väggen, starka färger som safirblått och rubinrött, inbyggda teakskåp. Allt sådant som var högsta mode 1966.

Det är inte så mycket sakerna i sig som påverkar mig här, utan mera min mormors entusiasm. Jag hade en hel del gemensamt med henne, vi tyckte båda om inredning och konst och mode, vi skrev mycket dagbok och brevväxlade ett tag när jag gick i lågstadiet.

Jag var som ung omgiven av en attityd att du ska vara ironisk/cool/sarkastisk. Jag trivdes inte riktigt med det men hade svårt att säga det. Så därför blev hennes entusiasm så viktig för mig. Hur glad hon kunde vara över en fin tavla hon hade hemma. 

Eller att jag syntes på tv. Hon levde fortfarande när jag jobbade som anmälare på FST, jag var alltså hallåa och berättade vilket som var nästa program. Jag berättade alltid åt mumi när jag jobbade på tv, för det var så mycket lättare att tala i tv när jag såg framför mig en välvillig publik.

Det är väl fortfarande omodernt att känna entusiasm för ytliga ting som mode. Men alltså, det är viktigt för kreativiteten att kunna bli ivrig och inte slå ner varje ide direkt.

Ett litet minne: vi står på parkeringsplatsen utanför mumis radhuslägenhet och det är i början av hösten och vildvinet växer i mörkröda kaskader mot muren till hennes trädgård. Och hon förklarar ivrigt att vildvinet är som kjolar som sveper i marken. Jag var mycket liten och lyssnade allvarligt så där som små barn gör.

Publicerad 16.01.2016 kl. 14:59

Mad Men och ljusfestival

Untitled

 

Just nu är jag djupt inne i en Mad Men-maraton. Den serien är gjord för att sträckses, så glad att nu få se säsongerna 5-7 som jag missade när de kom på tv.

 

Untitled

 

Lämnar er med några bilder från ljusfestivalen Lux Helsinki som var så så fin i år. Jag gillade alldeles särskilt mycket molnet på Annegatan.

 

Untitled

Publicerad 11.01.2016 kl. 19:56

Nyårslöften 2016

Årets första måndag, och dags att avslöja årets nyårslöften! 

2015 var ett bra år för mig. Men det var inte ett så bra år för världen, med terrorism  och rasism och allt större radikalisering. Så det är med blandade känslor jag inleder ett nytt år.

Här är några principer jag tänkte hålla fast vid för att inte bli överväldigad av allt:

 

Nyårslöften

 

  • Jag ska ha tålamod och tänka långsiktigt.
  • Jag ska jobba hårt. Fokusera på en sak i taget och göra det ordentligt.
  • Jag ska vara solidarisk. Den här punkten lånade jag av Peppe, som utlyste 2016 till det solidariska året.

Nästan alla dumheter jag gjort i livet har berott på att jag tänkt kortsiktigt, fått panik över att saker just då ser dåliga ut, gett upp, slöat till, och glömt bort det trägna trälandet.

Solidaritet tänkte jag först att är lätt för mig, som gillar att samarbeta med andra och vara lojal. Men att vara aktivt solidarisk och motarbeta fördomar kunde jag göra mera.

Här finns några bilder  från när jag träffade Peppe & Magnus under julhelgen.

Och här länkar till tidigare nyårslöften:

Nyårslöften 2015 - Nyårslöften 2014Nyårslöften 2013

Publicerad 04.01.2016 kl. 10:20

Kort trendlista

Efter en dag av svettig julshopping har jag nu hemmakväll, ser på Edith Piaf på Teema, och grunnar på nyårslöften. Eller målsättningar snarare. 2016 ska handla om att förenkla livet, det brukar jag lova ungefär varje år men nu menar jag allvar!!

Bland annat ska jag helt lägga av med alla ambitioner på att ha en blogg som ser ut som ett glassigt magasin. Så där som jag höll på åren före renoveringar och journalistjobb. Byhyy, skulle vara så fint att ha en vacker blogg men jag hinner inte med allt här i livet. 

I brist på glänsande inredningsbilder får ni min korta lista på trender som jag petade ihop på tåget idag:

Eukalyptuskvistar i vas
Katter
Pastellfärger
Koppar och rödguld
Bekväma skor
Öl med snygg etikett
Hummer i bröd
Engagemang
Träd som krukväxt
Trassligt hår
Vloggar
Teakmöbler från 60-talet
Gin&tonic
Mössa
Mörkt läppstift
 

Följ listan om du vill se hipp ut denna vinter. 

Publicerad 19.12.2015 kl. 20:45

Facehorror och fattiga vloggare

Har ni sett den här artikeln - en vloggare som talar om hur svårt det är att tjäna pengar på att göra videon för Youtube. Om hur du kan ha en massa följare på sociala medier och ändå inte få inkomster från det.

Jag prövade på att videoblogga för ett tag sedan, men lade sedan av med det eftersom det trots allt tog mera tid än jag tänkt mig samtidigt som det inte var så väldigt många som tittade. Här finns min Youtube.

Samtidigt: Facebook har blivit något helt annat än det var för bara några år sedan. Det finns så mycket hat, besserwissers och fejknyheter där att jag får ångest av det. De värsta grejerna hittar jag inte i mitt eget flöde, dem har jag stött på när jag i jobbet intervjuat folk som blivit hotade på Facebook.

Men också i halvt vettiga grupper har tonen blivit konstig och sur. Mänskor jag trodde var kloka skriver en massa indignerat strunt. 

Sociala medier var en sådan underbar oas för fem år sedan. Du kunde få en hel del uppmärksamhet för en ganska enkel blogg. Och stämningen var så otroligt bra. Men de tiderna är över.

Håhhå, jag har blivit en riktig bloggnostalgiker. 

Men det går inte att återvända. Jag tänker ännu mera än tidigare vara noga med att skilja på jobb och fritid.

Till exempel är den här bloggen strikt i fritidsmappen nuförtiden, så det är lite si och så med uppdateringen. Och om jag skriver i egenskap som journalist så vill jag ha vettigt betalt.

Så vloggande, hur kul det än är, satsar jag inte på. För mycket jobb, för lite belöning.

Publicerad 15.12.2015 kl. 18:05

Kategorier

Senaste kommentarer