Ny väska - blå och svart bucketbag

IMG_0578 fix

Genast den 2 januari gjorde jag en reashhoppingtur inne i stan. Det kanske härligaste och onödigaste jag köpte var en ny handväska till halva priset. 
 

IMG_0580 fix


Väskan är liten men samtidigt rymlig. Rätt så öppen eftersom det är bucket bag. Jag har telefonerna och diverse sladdar instoppade i små necessärer som den man ser sticka upp här. 

Publicerad 02.02.2016 kl. 15:47

Nolltolerans mot fejknyheter och Facebooktest

Ibland talas det om nolltolerans mot rasism på Facebook - att en borde säga till om bekanta skriver främlingsfientliga inlägg. Jag har inte stött  på så mycket av det i min Facebookfeed. 

Men det som däremot börjat krypa in är fejknyheter. För ett halvår sedan var det här med fejknyheter fortfarande rätt så marginellt, men nu har det eskalerat. 

Det finns så otroligt många sajter som antingen är satir, eller propaganda, eller omskrivningar av vad andra media skrivit, att jag har själv svårt att hänga med.

Därför har jag börjat ifrågasätta alla länkar på Facebook som verkar ens lite konstiga. Jag påstår ingenting, jag bara frågar. Är det här en riktig tidning? Eller något helt annat?

Förstås efter att själv ha försökt kolla länken. Ibland märker man genast att det är fejk, andra gånger skulle det ta mera tid att avgöra om det är riktig journalistik eller inte. 

Jag hoppas att på det sättet få mina Facebook-vänner att tänkta till innan de lägger ut länkar.

Jag blir bara alldeles matt av att tänka på hur jag kunde komprimera åratal av journaliststudier till en kort förklaring om skillnaden mellan journalistik och och ickejournalistik.

Dessutom har jag börjat bojkotta tester som folk länkar till på Facebook. Det här efter att en kompis som är färgblind fick veta att han har superbra färgsinne i ett test på nätet som massor med bekanta länkade till på Facebook.

Stötte också på ett personlighetstest som var alldeles kul att fylla i men en så uppenbar google-translate-massa-reklambanners -smörja att jag inte ville dela det vidare. Men halva min Facebook gjord det.

Så nu delar jag aldrig tester på Facebook. Men måste medge att jag gör dem ändå ibland, för de är ju kul.

Publicerad 01.02.2016 kl. 14:58

Mediespråk 2016

Untitled

 

Det tog år och dar och blev kortare och knöligare än jag tänkt mig, men nu har jag klämt ur mig Mediespråks-inlägget. Det finns inte här utan på min officiella blogg, klicka klicka!

Publicerad 30.01.2016 kl. 14:49

Dagarna efter Mediespråk

Jag fick förra veckan för första gången i mitt lilla liv delta i Mediespråk i Vasa, och det var så himla bra. Många bra föreläsningar som jag hade tänkt blogga om - men nu är det blogginlägget bara ett hopplöst utkast som jag är för trött för att få klart. Blä. Kanske på veckoslutet??

Skulle vara bra att kunna dela med sig av alla klokheter från helgen, och jag har en hel del anteckningar, men det är så himla viktiga och svåra grejer att det får inte bli fel.

Så här går det ganska ofta nuförtiden, att jag inte hänger med. Liksom ser något jobb jag borde söka och så har jag inte tiden eller energin att sätta mig ner och göra en tillräcklgt bra ansökan för att det ska vara värt att skicka in den.

Publicerad 26.01.2016 kl. 15:32

Allt jag borde lära mig om målsättningar

Ni kanske redan har uppfattat det, men två av mina favoritbloggare har blivit med podd! Linnea pratar ur poddkapseln, och Michaela poddar om karriär.

Jag är nu halvvägs igenom Michaelas och Malins snack om målsättningar. Ack så det är aktuellt för mig.

Jag har nämligen varit dålig på det här med att planera karriär och sätta upp målsättningar.

Det var inte så farligt medan jag studerade, då fick man liksom från universitetet färdiga målsättningar (bli klar nångång!), men efter att jag blev magister 2007 så tappade jag tråden.

Tanken var att jag skulle frilansa som illustratör, men eftersom jag inte satt upp ordentliga målsättningar så gjorde jag allt möjligt annat istället.

Som var vettigt det också, jag jobbade som fastighetsmäklare och skaffade en examen i den branschen vilket var helt smart.

Men det kändes inte bra att bara flyta framåt så där.

De senaste fem åren har jag varit mera målmedveten och kommit in på journalistjobb, vilket jag trivs mycket bättre med.

Men fortfarande känns det knepigt att sätta upp målsättningar.

Det kanske viktigaste är att dela upp målen i bitar och ha flera alternativ. Att liksom ta ett steg som kan leda till något annat sedan. Ett stort problem var förr att jag trodde man måste bli klar med en gång.

Men jag ska väl lyssna vidare på Projekt framgång- podden, i jakt på tips.

Publicerad 18.01.2016 kl. 14:41

Till mumi

Untitled

 

Den här mjukistigern var den sista gåvan jag fick av min mormor. Idag skulle hon ha fyllt hundra år. 

Ibland händer slumpmässiga ting som verkar vara fyllda av betydelse. Som att jag just precis denna vecka såg igenom femte säsongen av Mad Men. 

Idag skulle min mormor ha fyllt hundra år, och för precis femtio år sedan inredde hon sin drömlägenhet. I Mad Men finns så många inredningsdetaljer som jag känner igen från min mormors radhuslägenhet. En relief av guldlöv på väggen, starka färger som safirblått och rubinrött, inbyggda teakskåp. Allt sådant som var högsta mode 1966.

Det är inte så mycket sakerna i sig som påverkar mig här, utan mera min mormors entusiasm. Jag hade en hel del gemensamt med henne, vi tyckte båda om inredning och konst och mode, vi skrev mycket dagbok och brevväxlade ett tag när jag gick i lågstadiet.

Jag var som ung omgiven av en attityd att du ska vara ironisk/cool/sarkastisk. Jag trivdes inte riktigt med det men hade svårt att säga det. Så därför blev hennes entusiasm så viktig för mig. Hur glad hon kunde vara över en fin tavla hon hade hemma. 

Eller att jag syntes på tv. Hon levde fortfarande när jag jobbade som anmälare på FST, jag var alltså hallåa och berättade vilket som var nästa program. Jag berättade alltid åt mumi när jag jobbade på tv, för det var så mycket lättare att tala i tv när jag såg framför mig en välvillig publik.

Det är väl fortfarande omodernt att känna entusiasm för ytliga ting som mode. Men alltså, det är viktigt för kreativiteten att kunna bli ivrig och inte slå ner varje ide direkt.

Ett litet minne: vi står på parkeringsplatsen utanför mumis radhuslägenhet och det är i början av hösten och vildvinet växer i mörkröda kaskader mot muren till hennes trädgård. Och hon förklarar ivrigt att vildvinet är som kjolar som sveper i marken. Jag var mycket liten och lyssnade allvarligt så där som små barn gör.

Publicerad 16.01.2016 kl. 14:59

Mad Men och ljusfestival

Untitled

 

Just nu är jag djupt inne i en Mad Men-maraton. Den serien är gjord för att sträckses, så glad att nu få se säsongerna 5-7 som jag missade när de kom på tv.

 

Untitled

 

Lämnar er med några bilder från ljusfestivalen Lux Helsinki som var så så fin i år. Jag gillade alldeles särskilt mycket molnet på Annegatan.

 

Untitled

Publicerad 11.01.2016 kl. 19:56

Nyårslöften 2016

Årets första måndag, och dags att avslöja årets nyårslöften! 

2015 var ett bra år för mig. Men det var inte ett så bra år för världen, med terrorism  och rasism och allt större radikalisering. Så det är med blandade känslor jag inleder ett nytt år.

Här är några principer jag tänkte hålla fast vid för att inte bli överväldigad av allt:

 

Nyårslöften

 

  • Jag ska ha tålamod och tänka långsiktigt.
  • Jag ska jobba hårt. Fokusera på en sak i taget och göra det ordentligt.
  • Jag ska vara solidarisk. Den här punkten lånade jag av Peppe, som utlyste 2016 till det solidariska året.

Nästan alla dumheter jag gjort i livet har berott på att jag tänkt kortsiktigt, fått panik över att saker just då ser dåliga ut, gett upp, slöat till, och glömt bort det trägna trälandet.

Solidaritet tänkte jag först att är lätt för mig, som gillar att samarbeta med andra och vara lojal. Men att vara aktivt solidarisk och motarbeta fördomar kunde jag göra mera.

Här finns några bilder  från när jag träffade Peppe & Magnus under julhelgen.

Och här länkar till tidigare nyårslöften:

Nyårslöften 2015 - Nyårslöften 2014Nyårslöften 2013

Publicerad 04.01.2016 kl. 10:20

Kort trendlista

Efter en dag av svettig julshopping har jag nu hemmakväll, ser på Edith Piaf på Teema, och grunnar på nyårslöften. Eller målsättningar snarare. 2016 ska handla om att förenkla livet, det brukar jag lova ungefär varje år men nu menar jag allvar!!

Bland annat ska jag helt lägga av med alla ambitioner på att ha en blogg som ser ut som ett glassigt magasin. Så där som jag höll på åren före renoveringar och journalistjobb. Byhyy, skulle vara så fint att ha en vacker blogg men jag hinner inte med allt här i livet. 

I brist på glänsande inredningsbilder får ni min korta lista på trender som jag petade ihop på tåget idag:

Eukalyptuskvistar i vas
Katter
Pastellfärger
Koppar och rödguld
Bekväma skor
Öl med snygg etikett
Hummer i bröd
Engagemang
Träd som krukväxt
Trassligt hår
Vloggar
Teakmöbler från 60-talet
Gin&tonic
Mössa
Mörkt läppstift
 

Följ listan om du vill se hipp ut denna vinter. 

Publicerad 19.12.2015 kl. 20:45

Facehorror och fattiga vloggare

Har ni sett den här artikeln - en vloggare som talar om hur svårt det är att tjäna pengar på att göra videon för Youtube. Om hur du kan ha en massa följare på sociala medier och ändå inte få inkomster från det.

Jag prövade på att videoblogga för ett tag sedan, men lade sedan av med det eftersom det trots allt tog mera tid än jag tänkt mig samtidigt som det inte var så väldigt många som tittade. Här finns min Youtube.

Samtidigt: Facebook har blivit något helt annat än det var för bara några år sedan. Det finns så mycket hat, besserwissers och fejknyheter där att jag får ångest av det. De värsta grejerna hittar jag inte i mitt eget flöde, dem har jag stött på när jag i jobbet intervjuat folk som blivit hotade på Facebook.

Men också i halvt vettiga grupper har tonen blivit konstig och sur. Mänskor jag trodde var kloka skriver en massa indignerat strunt. 

Sociala medier var en sådan underbar oas för fem år sedan. Du kunde få en hel del uppmärksamhet för en ganska enkel blogg. Och stämningen var så otroligt bra. Men de tiderna är över.

Håhhå, jag har blivit en riktig bloggnostalgiker. 

Men det går inte att återvända. Jag tänker ännu mera än tidigare vara noga med att skilja på jobb och fritid.

Till exempel är den här bloggen strikt i fritidsmappen nuförtiden, så det är lite si och så med uppdateringen. Och om jag skriver i egenskap som journalist så vill jag ha vettigt betalt.

Så vloggande, hur kul det än är, satsar jag inte på. För mycket jobb, för lite belöning.

Publicerad 15.12.2015 kl. 18:05

Frack är bäst ingen protest

tumblr_niw0qhdqYT1qedh9lo1_1280 (1)

 

Första dagen tillbaka på jobb efter sjukledigheten och jag har drabbats av galopperande perfektionism. Urk urk har så svårt att stänga av och sluta fundera på hur diverse artiklar på Svenska Yle lyfts, länkats, twittrats osv. 

Dagens bästa: jag fick kommentera klädkoder på självständighetsbalen i Myteriet!

Sådan lyx alltså. Hör här efter 35 minuter om varför jag tycker kostym med fluga är totalt helt fel på slottsbalen. Sen kommer det en biisi och sedan mera snack om frackar och kostymer.

Herregud alltså. Frack. Det vackraste som finns. 

Bonus: bild från 7 januari-balen i år, dit jag gick i en 40-talare.

Publicerad 07.12.2015 kl. 16:32

Och som stor vill jag bli....

I juni hade jag en plan: jag skulle blogga om mina karriärdrömmar under sommaren och i början av hösten skulle jag återvända till tillvaron som frilansjournalist fit, fräsch, och fylld med friska nya idéer. Jag skulle komma på min raison d'etre under sommaren och veta precis vad jag vill.

Den här planen gick totalt åt skogen.

För det första var jag tröttare än jag anat.

För det andra märkte jag att min ångest kring jobb och karriär var större än jag anat. Jag har gjort så många dumma grejer under årens lopp, haft för dåligt självförtroende på vissa punkter och varit för övermodig när det gäller min talang för det visuella.

Sedan blev det inte ens någon mångsidig frilanstillvaro eftersom ett heltidsvikariat på Yle öppnade sig upp i oktober.

Och det har varit skönt att få fortsätta på Yle huvudstadsregionen under hösten men samtidigt har jag varit trött, angstig, nästan bitter och mycket vilsen hela hösten. Det har varit en riktig trötthöst. 

Den här veckan har jag varit sjukledig och hunnit bli rejält uttråkad. Nu har snuvan börjat lätta och jag ska på jobb igen imorgon. Kanske det var bra att bara sova och se på serier i en vecka. Inga stora insikter dock.

Jag ska inte mera hoppas på stora insikter eller tro jag plötsligt magiskt skulle bli superfit och fräsch och skutta fram på gatorna strömmande av drivkraft och energi. Jag menar.

Livet är snarare ett långdistanslöp där snoret rinner och krafterna alltid verkar vika men det gäller att bara springa vidare ett steg i taget.

Usch nu låter jag igen klokare än vad jag är på riktigt. Jag har så himla lätt för att spy ur mig klokheter om hur livet borde vara men att faktiskt leva klokt lyckas mera sällan.

Publicerad 06.12.2015 kl. 12:56

Några doser höstmys

Den vackra hösten är ohjälpligt över och den dystra hösten har tagit över. Ni vet, solig oktober byts mot regnmörker och novembertunga moln. Här kommer ändå några små mysögonblick som fastnat i min Instagram.

 

Untitled

 

Cafe Strindberg är löjligt dyrt. Men värt det, om  du inte går dit varje dag utan sparar det till säg en ledig förmiddag när vädret är riktigt ruskigt. Då kan du låtsas för en liten stund att du är i Paris, skoja med kyparen, knapra på en bakelse och låta cappucinon sjunka ner i en lugn takt.
 

Untitled

 

Podipanna. Eller borde jag stava det pudipanna? Det är liksom en mjukare pyttipanna. En podipanna. Huvudingredienserna är potatis, grönkål och smetana. Resten är vad du råkar hitta i köket. Obs potatisen får gärna vara kryddig ungspotatis (koriander, chili, spiskummin annat gott) som du lagat stora mängder av dagen före och nu värmer upp i stekpannan med lite annat gott. 

 

Untitled

 

Jag har varit skeptisk till det här med restaurangdag i november och december. På lördagen tog jag en cykeltur runt Helsingfors centrum och tyckte synd om de stackare som stod på Kaserntorget med en liten grill. Torget var helt tomt, det såg så ödsligt ut och jag undrar om de sålde ngt alls. Men i Klockriketeaterns foaje var det liv och rörelse, Cafe Bagdad med asylsökande som kockar drog folk. Jag skulle ta en kaffe, sen såg hönan god ut och jag tänkte ändå ta mat, sen började det plötsligt välla in en massa folk och bildas kö så jag tog bara en kaffe i alla fall. Mörkt, starkt kaffe med kardemumma - gott och värmande. Idén med Cafe Bagdad värmde också.

Publicerad 23.11.2015 kl. 19:32

Om att engagera sig i en god sak på sociala medier

Ni vet hur det händer något hemskt ute i världen och det känns smaklöst att just den dagen posta ett roligt inlägg om jultomtar. Så du skriver något sobert på Instagram om sorg och rädsla och delar ett par nyhetsartiklar på Facebook. Sedan byter halva din bekantskapskrets sin profilbild för att visa sitt stöd för den goda saken. Sedan skriver någon att varför stöder ni denna goda sak, varför inte denna andra. Sedan blir du stressad och paranoid och undrar om dina bekanta tycker du är en oempatisk skit. Sedan konstaterar du att du hellre skulle läsa en analytisk artikel om vad som hänt ute i världen än tusen postningar i sociala medier.

Jag vet alltså inte hur jag ska tänka om det här. Å ena sidan kan engagemang av tusentals människor på sociala medier verkligen betyda något, visa att vi finns här och tycker så här. Det kan göra en skillnad om många säger till om hemskheter och orättvisor. 

Och de som verkligen berörs av händelser i nyheter måste få skriva om det. Dito de som har något att säga. 

Men ibland undrar jag om det är en fasad. "Titta så empatisk jag är". "Titta så upplyst jag är som vet att det här var okänsligt". 

Och någonstans börjar det kännas som en skrämmande masspsykos. Jag är jätterädd för grupptryck och folkmassor som gängat ihop sig så det där med att byta profilbild på Facebook brukar skrämma mig. Jag vet det är ologiskt, men jag blir rädd. Rädd för mobben som får fast mig för att ha fel åsikt. 

Det här var förstås ett till i massan onödiga inlägg om huruvida en ska göra si eller så på Facebook, men det må nu vara. 

Publicerad 19.11.2015 kl. 22:16

Hur ett foto kan ta en bit av din själ

Untitled

 

Jag måste säga att det Essena O'Neill berättade om sitt eget liv berörde mig. Alltså hur beroende hon blev av sociala media och likes. Hur hon inte kunde slita sig från skärmen. Hur hon jagade likes och trodde hon skulle bli lycklig, men inte blev det. 

Hon är nu 19 år gammal och har vuxit upp med sociala medier. Hon hade hundratusentals följare på Instagram och levde som på en bricka, fullt upptagen av att forma sitt liv så det skulle generera mera likes och mera sponsorpengar av företagen som betalade för att hon poserade med deras produkter. 

Det är så totalt annat än mitt liv. Jag som var över 30 och magister i bildjournalistik när jag loggade in på Facebook första gången. 

Men jag vet inte om jag kommer till någon slutsats här. Jag tycker 15-åringar kan göra värre saker med sin tid än att pillra med youtube-videon.

Först när det blir fråga om smygreklam, om översexualisering av riktigt unga, och ett beroende av sociala medier är det illa. Men så långt går det inte varje gång.

Och som jag skrev i förra inlägget, hela hur-äkta-är-some-diskussionen känns tjatig. Folk är inte så äkta i verkliga livet heller. 

Men. Tala gärna om hur beroendeframkallande jakten på likes kan bli. Hur man måste skydda sig själv och sitt jag och inte vara för öppen.

De facto tror jag det är mera hälsosamt att ha en viss distans till det en lägger på sociala medier. Inte ge för mycket av sig själv. 

Det tänkte jag på när jag läste om Essen O'Neill. Hur de riktigt unga some-stjärnorna kan tappa bort sig själv. 

Hur ett foto kan ta en bit av din själ.

Hur utsatta de unga som visar upp sig själv på Instagram jämfört med mig som jobbar som journalist.

Jag som känner till pressetiska regler och pressjuridik och kan tala till många utan att behöva lägga min personlighet i blöt.

Publicerad 08.11.2015 kl. 11:29

Kategorier

Senaste kommentarer