När du inte kan läsa din egen handstil

Untitled

 

Kan ni läsa den sista meningen på den här sidan? Jag gick bet på den när jag skulle läsa upp min egen text på Hangö sommarunis skrivarverkstad som jag går på nu.

Ett av problemen med att prata om sin bulletjournal i sociala medier är att det så lätt blir en förskönad syn av boken!

Anne kommenterade härom dagen att jag har en så fin handstil. Jag bara lol. Men - förstås så har hon bara sett sådana texter som jag tecknat med eftertanke och tungan i mungipan.

När jag skriver snabbt kan det bli riktigt hemskt och oläsligt!

I min bulletjournal brukar texterna oftast vara läsliga, det är ju fråga om lite mera långsamt och kortfattat skrivande. Men inte är det snyggt alla gånger nej.

Men! Jag kan inte visa de där osnygga sidorna i bujon, De sidorna som är liksom själva köttet och potatisen i bujon, för det är allt konfidentiellt.

Jag för logg över telefonsamtal och jobbmöten och det kan jag inte sprida ut på instagram eller youtube.

Men mitt försök att skriva en modern version av sagan om Hans och Greta kan jag förstås visa.

Nå, ser ni vad det står i sista meningen?

Publicerad 08.06.2017 kl. 14:17

Jag startade en bulletjournal och undrade om jag gått med i en sekt

Bullet Journal

 

Jag har startat en bulletjournal! Eller bujo som det förkortas ibland.

Efter att ha köpt en turkos Leuchturm 1917 och börjat peta in datumen i januari månad och några to do-listor enligt den modell som visas på den officiella bulletjournal-sajten, så fastnade jag totalt i bujovideon på Youtube.

Och fick spatt.

Tanken var att få lite mera ordning på min anteckningsbok med bujo-systemet. Jag har i många år haft anteckningsböcker med to do-listor, anteckningar från möten och seminarier, handritade tidslinjer som ger bättre perspektiv än min egentliga kalender, sånt.

Men när det går att göra så mycket mer med en bulletjournal!

Skriva alla rubriker med perfekt kalligrafi! Rita en sol bakom ett moln om dagens väderrapport lovar halvmulet! Göra spreads med inspirerande citat! Instagramma de vackra sidorna och göra flip through-videon för Youtube!

Jag brinner av lust att göra en egen bujovideo och förklara precis hur utmärkt mina system med listor och lappar är - charmen med en bulletjournal är att man kan ta det ursprungliga systemet och lägga till sina egna små förbättringar.

Men jag borde först sköta de viktiga ärendena som jag skrivit upp i min turkosa bok. Och den är inte alls så snygg som i Youtube-videona. Alla i de där videona använder en svart tusch i sin bujo, jag har skrivit med blyertspenna och blå kulspetspenna och med ful handstil. Plus nästan allt är superprivat och går inte att visa på sociala medier.

Kanske jag någon dag har lite mera tid och kan göra en simulerad bujo där jag visar mitt system utan att avslöja vad jag har på min riktiga to do-lista. Känner mig annars också sugen på att vlogga. Ska se!

Så här efter en veckas användning ger jag klart godkänt till bujosystemet.

Med innehållsförteckning, multipla tidslinjer, idélistor, tydliga och strukturerade to do-listor så har jag en bättre överblick över allt jag ska göra.

Jag hoppas bujon ska ge mig kraft att orka ta itu med evighetsprojekten som jag alltid skjuter upp. Som att uppdatera min Linkedin. Gah. Linkedin. Blä.

Men en turkos stadig anteckningsbok, det är najs. Så om jag skriver grejer i den först så orkar jag säkert sätta samma grejer på Linkedin också.

Publicerad 31.01.2017 kl. 10:48

Går det att starta om karriären efter 40?

Untitled

 

Jag håller på att återhämta mig från en riktigt seg och hemsk förkylning. Har den här veckan hunnit bli rejält uttråkad och funderat på alldeles för många dystra saker. För att lite lätta på hjärtat tänker jag berätta vilka två saker som bekymrar mig mest just nu.

 

Bekymmer nr 1: Hur få en brokig jobbhistoria att se ut som en karriär?

Är det för sent för mig att någonsin bli fastanställd? Jag har inte varit någon stor framgång i yrkeslivet, och jag är rädd att det aldrig går att vända på skutan. De senaste åren har jag klarat mig bra på Yle, men har hela tiden haft korta kontrakt eller timanställning.

Före det så jobbade jag i många år på min mammas företag och höll samtidigt på med egna frilansjobb. Den här tiden känns problematisk för mig, jag vet inte hur jag ska skriva om det i mitt CV och på Linkedin. Dels så ser det inte så bra ut att jobba för sin mamma, dels så är det svårt att skriva in enstaka frilansjobb i ett CV.

Ja ja, fastanställning är inte allt här i livet, och det går säkert att skriva om mitt CV så den ser bättre ut. Det borde gå att fixa. Men hittills har jag inte varit speciellt bra på att fixa saken! De senaste arbetsintervjuerna jag varit på har inte gått speciellt bra, jag har varit flummig och osäker.

Jag skulle så behöva utomstående hjälp men vet inte var man får tag på sådan hjälp. Kanske jag borde ringa runt till rekryteringsfirmor och fråga om de har konsulter som kan gå igenom ens CV och jobbhistoria, fast jag är rädd för att de sedan bara skrämmer upp mig ännu mera.

Det största problemet är kanske inte min jobbhistoria i sig, utan snarare det att jag är så nervös för hela processen med att söka jobb. Och ta nu sen och bota din nervositet alldeles själv utan någon hjälp.

 

Bekymmer nr 2: Går det att hitta nya vänner i vuxen ålder?

De senaste åren har antalet bekanta och halvbekanta i mitt liv ökat med fart. Samtidigt har jag väldigt få riktiga vänner som jag kan lita på. Ibland försöker jag få bekanta med på kaffe eller ordna fest eller något, och så blir det av att gå på en brunch eller en kaffedejt. Men sen har jag igen för mycket jobb, och blir förkyld, och så går det veckor då jag inte hinner se någon.

Jag har svårt att hitta tid och energi att orka vara social, samtidigt som jag önskar jag hade mera nära vänner. Vet inte alls hur detta ska lösa sig.

 

Så, det var mina huvudsakliga bekymmer. Nu hoppas jag verkligen att den här förkylningen skulle ge med sig. Allt ser mycket ljusare ut när en är frisk och orkar göra saker. Men idag ska jag ännu ta det lugnt, se på lite serier från datorn och äta en god pasta eller något.

Publicerad 18.12.2016 kl. 15:04

Allt jag borde lära mig om målsättningar

Ni kanske redan har uppfattat det, men två av mina favoritbloggare har blivit med podd! Linnea pratar ur poddkapseln, och Michaela poddar om karriär.

Jag är nu halvvägs igenom Michaelas och Malins snack om målsättningar. Ack så det är aktuellt för mig.

Jag har nämligen varit dålig på det här med att planera karriär och sätta upp målsättningar.

Det var inte så farligt medan jag studerade, då fick man liksom från universitetet färdiga målsättningar (bli klar nångång!), men efter att jag blev magister 2007 så tappade jag tråden.

Tanken var att jag skulle frilansa som illustratör, men eftersom jag inte satt upp ordentliga målsättningar så gjorde jag allt möjligt annat istället.

Som var vettigt det också, jag jobbade som fastighetsmäklare och skaffade en examen i den branschen vilket var helt smart.

Men det kändes inte bra att bara flyta framåt så där.

De senaste fem åren har jag varit mera målmedveten och kommit in på journalistjobb, vilket jag trivs mycket bättre med.

Men fortfarande känns det knepigt att sätta upp målsättningar.

Det kanske viktigaste är att dela upp målen i bitar och ha flera alternativ. Att liksom ta ett steg som kan leda till något annat sedan. Ett stort problem var förr att jag trodde man måste bli klar med en gång.

Men jag ska väl lyssna vidare på Projekt framgång- podden, i jakt på tips.

Publicerad 18.01.2016 kl. 14:41

Hur tiden går och allt det

030515

Efter vappenfestande och välförtjänt vila börjar jag idag beta av en lång to do-lista och kämpar med att använda min dator. Som blivit ett rådd, jag hittar hela tiden nya konstigheter. 

Bland annat har jag sorterat foton från åren 2011-2013. Hittade en massa suddiga och luddiga mobilbilder från den tiden. Och suddiga bilder jag tagit med systemkameran. Suddigheten är tydligast.

Jag blir lite vimmelkantig av att tänka på hur mycket som hänt de senaste fem åren. Eller, kanske det bara är jag som är långsam  när det gäller att svälja förändringar. 

Hur som helst, känns som raketfart. Tänk så stort det egentligen var att bli faster i januari 2010. Var det faktiskt 2011 som vi byggde ett helt nytt hus på landet? Det var ju ett hujsigt stort projekt, hur orkade vi. Och alla nya människor jag lärt känna via blogg/jobb/skrivkurs. 

För att inte tala om hur fort det gått på jobbfronten. När jag för två år sedan började ta reda på vem man kunde tala med om frilans på Yle kunde jag inte tänka mig att den firman skulle sluka mig så hel och hållen.

Huh så det svindlar. Nu ska jag fortsätta knattra på med diverse projekt och föreningskrafs.

Publicerad 03.05.2015 kl. 11:44

Nyvässade pennor och pepp

270215

Fick fara hem lite tidigare idag eftersom jag jobbat så krejsimycket förra veckan. Och det var härligt att ha tid att mitt på dagen hänga på stan och hänge sig åt riktig shopping. Köpte lite böcker jag kan ha nytta av i jobbet, häften och pennor, och gröna nagellack. Får sån back-to-school-stämning av den här bilden. Ni vet, augusti, ny skotskrutig kjol, vässade pennor, snygga skolhäften.

Vart for den där känslan sedan? För det tog liksom slut efter studentexamen. Jag har planerat att skriva ett inlägg om trassel och apati, Linnea skrev så bra om det här tidigare i veckan. Kanske jag bara borde glömma trasslet. Eller skriva nu?

I korthet, så undrar jag hur mycket det beror på mig och hur mycket på samhället att jag som vuxen haft svårt att vara pepp och positiv och istället så lätt får en känsla av att usch ska jag nu göra mig till. Både ock antar jag?

Hur som helst var det frrruktansvärt skönt att läsa kommentarerna på Linneas inlägg och se att jag inte är ensam. Inte är den enda som undrar varför allt ska handla så mycket om prestationer och att visa upp sin personlighet.

Har lite funderat vidare på det jag kommenterade hos Linnea och vad allt det beror på att jag kommit ur trasslet och apatin. Finns så många skäl. Ett är att jag till slut fattade att ha ett visst avstånd till vad andra tycker. Jag brukade på något sätt tro att jag antingen måste anpassa mig totalt och bli värsta innovativa dynamiska karriärkulan, eller så falla utanför och vara apatisk och sur. 

Bloggen har gjort mycket. Här hittade jag en tredje väg. För här har jag för första gången gjort vad jag på riktigt vill. Istället för vad jag tror att jag borde vilja. Fattar nån? Åh svammel. Kanske tar omstart imorgon. Men nu ska jag måla naglarna gröna och tvätta håret. 

Publicerad 27.02.2015 kl. 20:58

Att inte vara en skön snubbe

tumblr_nj34prPdZ51qedh9lo1_1280<

 

Dagens program: chilla hemma. Ska försöka låta bli att såtta i kommentarsfältet på min kolumn om personlighet i arbetslivet som publicerades idag. Är min lediga dag juh. Ska besvara kommentarer på min arbetstid som en vettig människa.

Måste här på bloggen bara länka till Pupulandias blogginlägg som var en av inspirationskällorna till kolumnen. Själva blogginlägget handlar om helt andra saker, men i kommentarsfältet bröt det ut en vild diskussion om vad en "hyvä tyyppi" eller bra typ i arbetslivet egentligen är. Nån som är socialt kompetent och slipad, eller nån som är snäll och ärlig?

Jag blev totalt fascinerad av att folk hade så olika åsikt om vad en bra typ är, ingen verkar riktigt veta vad det är. Jag har alltid utgått från att en skön snubbe är som de där populära killarna i högstadiet som kunde göra vad som helst och det ansågs coolt. Typ vände nån av dem ut och in på sin bomberjacka skulle alla göra det.

Medan vad som helst som jag gjorde per definition var fånigt, eftersom jag inte alls var populär utan en artfreak de flesta inte ens ville prata med. Så därför reser sig raggen på mig varje gång jag läser om att man ska vara en bra typ i arbetslivet.

Men kanske jag egentligen passar in i det här med bra typ, om det nu bara menas en ärlig och ordentlig typ som är villig att lära sig och vara trevlig mot kollegerna? Nåh, i kolumnen argumenterar jag för att man ska skippa det här med att rekrytera enligt personlighet, för det är så flummigt och lätt att missbruka.

Publicerad 01.02.2015 kl. 13:10

Nyårslöften vs nyårsönskningar

020115

 

Så här såg mina naglar ut på nyårsafton, tog också på mig en guldtröja för nyårsmiddagen.

Kom just hem från årets första arbetsdag på Yle och funderade över det där med nyårslöften. Jag har riktigt fått städdille nu när jag kommit igång med mitt stränga alltid plocka upp-löfte, kastade bort en massa papper på jobbet också. Typ ögonen ser allt rådd nu!

Men alltså. Det känns tråkigt att tänka på hela våren som en enda räcka av jobb och städande och duktig duktighet. Vill ju ha ngt kul också. Något att se fram emot!

Samtidigt är jag försiktig med att hitta på roligheter. Har hänt så många gånger under de senaste åren att jag planerar in jobb, planerar in kul och sen är jag bara för stressad och trött för att orka med allt.

Så därför har jag under de två veckorna (2!!) jag haft julledigt från radion varit riktigt tråktrist. Hängt hos familj och släktingar och städat hemma och kollat på filmer mellan varven. Tänkte fortsätta i samma stil hela januari för my god jag behöver den här lugna tiden.

Har varit så mycket de senaste åren med putkiremppa och nya jobb och allt att jag behöver tid för att organisera skåpen.

Men jo. Måste hitta på något roligt senare i vår.

Publicerad 02.01.2015 kl. 18:09

Nyårslöftet: alltid plocka upp

311214

 

Före julen satt jag och funderade på målsättningar för nästa år, och kom på en massa saker som jag borde tänka på. Som att äta bättre, gå på gym, vara mera målmedveten när det gäller jobb och karriär, gå på dejt... men insåg att allt det här är för mycket för att rymmas under begreppet nyårslöfte. Nyårslöften ska vara ngt lite kul och enkelt att definiera och samtidigt svårt att förverkliga.

Och här under julledigheterna när jag hittade alla reflexer jag saknat i november inträngda i helt fel låda i min byrå så beslöt jag mig för att nyårslöftet ska vara att plocka undan. Jag har en sån hemsk ovana att samla på högar av diverse stuff på alla bord, för det ska föreställa så svårt att lägga saker på sin rätta plats. Jag ska skärpa mig på den punkten.

Så tog jag också fram Städa! som jag skaffat under något tidigare försök att ha det snyggare hemma. Boken är skriven under samma tid som Sex and the city var stort på tv och är på samma sätt glammig, ger lite drinkrepcept mellan städmetoderna och tipsar om att man ska köpa städgrejer utomlands för att göra det mera kul. Åtminstone blir det mera kul att tänka på städning av att läsa den här boken.

Publicerad 31.12.2014 kl. 13:12

Vi måste lära barnen att mobbning är fel

 

Idag har jag varit i studion i Morgonöppet. En intressant grej vi hade idag var den här intervjun med Laura Repo som forskar i mobbning bland dagisbarn. Det är bra att det finns kampanjer om mobbning och forskas i saken.

Jag vet att jag mobbades en stor del av lågstadiet och högstadiet, men vet inte riktigt hur mycket eller allvarligt för jag har glömt nästan allting. Vilket kanske är lika så bra.

Men det jag kommer ihåg är att det ansågs normalt att några på klassen blev retade. Jag minns inte vad lärarna sade. Sade de något alls?

Jag trodde att de populära på klassen hade rätt att retas med oss som inte var så populära. Det var deras självklara rättighet.

Kommer ihåg konstiga saker som att jag varje höst när vi hade hälsokoll satt hos en hälsosyster som försökte lirka ur mig information om hur jag trivdes på klassen. Vilket jag vägrade ge henne. Vet inte varför jag teg så envist.

Repo talade idag om att barnen måste lära sig socialt umgänge, och det jag först som vuxen insett är hur barn lär sig helt fel saker i en miljö där det finns mobbning. Helt fel saker. Både de mobbade och de som mobbar. Jag trodde det då bara gällde att gilla läget och sen skulle jag bli vuxen och allt skulle bli BRA.

Men det hänger ju kvar, konstiga attityder som att jag fortfarande väldigt lätt stänger av och inte vill veta vad andra tycker om mig. För det kan ju inte vara något bra.

Jag tror att de barn som mobbar också lär sig fel saker. De kanske lär sig att få vad de vill genom att trycka ner andra.

Så det är viktigt att säga till om mobbning. Att lära barnen det är fel att mobba andra. Att visa dem hur man behandlar andra på ett bra och rättvist sätt.

Kanske det inte utrotar all mobbning, men om barnen ens skulle veta vad som är rätt och fel.

Publicerad 24.09.2014 kl. 16:16

Någonting mellan realist och drömmare

 

Precis som många andra har jag funderat över det här med yrke, karriär och vad-ska-jag-nu-göra-av-mig-själv under de senaste veckorna. Höst och nystart, ni vet.

Jag planerade ett blogginlägg med titeln "Back to reality" ( ibland tänker jag i blogginlägg) och hade någon idé om att jag nu ska se på min frilanstillvaro med nyktra ögon.

Men det gick ju inte alls. Jag blev för deppig. Ramlade rakt in i min gamla dåliga vana att förminska mig själv och i förväg besluta att allt är dååålit och det går dååålit.

Alltså äh. Så kan jag ju inte hålla på.

Att drömma för mycket är förstås inte bra det heller.

För fyra år sedan var det meningen att jag skulle jobba som illustratör, och lite i smyg ville jag skriva den stora romanen, men på riktigt jobbade jag som fastighetsmäklare. Skulle hela tiden alldeles just skicka iväg teckningar men bara först lite fixa den här mässan och det här köpet och så bara gick tiden.

Insåg till slut att jag hellre är rakryggat och ärligt en fastighetsmäklare än wannabe-något annat.

Sen gick det som det gick, jag tog mig i kragen och började söka de där frilansjobben som illustratör, men alla ville bara att jag skulle skriva för dem istället. Så jag beslöt mig för att pröva på att jobba som frilansjournalist och det har jag gjort i några år. Och det är osäkert förstås men jag försöker ta vara på de bra stunderna.

Idag hade jag en bra dag. Såg en räv på vägen till jobbet. Kände mig fräsch i orange tröja och ny kjol. Min grej om ungdomsgarantin som jag gjorde igår funkade bra, och jag fick tag på justitieministern trots att hon hade späckat program.

Så att. Ska inte grubbla för djupt på mediebranschen och samarbetsförhandlingar. Jag vill förstås tänka över de sakerna och göra grejer om dagens arbetsliv etc men det ska vara konstruktivt och inte på grubbelnivå.

Och samtidigt ska jag se till att jag gör saker på riktigt och inte bara drömmer om sen nångång.

Sen nångång har en tendens att skjutas upp och skjutas upp.

Läs förresten Peppes tips på hur man slutar förminska sig själv: Vad skulle Calle göra? Det är så klockrent, för Haglund han gör och jomar inte.

 

Publicerad 10.09.2014 kl. 14:27

Bort fula besserwisser bort

Några hästar jag mötte på vägen hem från jobbet idag. De är fina.

 

Under den senaste veckan har det dykt upp en del intressanta grejer på internätet jag inte hunnit blogga om, tänkte beta av dem i ett inlägg så här som en notering tills jag har energin att återkomma. 

 

Det här uppropet hos Sandra Beijer, och en hel drös andra bloggare. Så viktigt att de i enad front säger till om besserwissers i kommentarfälten. Det här väcker så många tankar hos mig, om kritik, saklig och osaklig, vettig feedback, debatter som går överstyr, och svårigheten att se när det slår över till bara rena mobbningen.

Kändes att det här uppropet behövdes. Bloggvärlden har förändrats. Jag har börjat sakna de mest fluffiga och cupcake-doftande åren. Då när det var självklart att man måste vara snäll i kommentarerna. Kanske det var lite väl gulligt ibland. Visst är det bra med mera diskussioner om politik och viktiga saker på bloggarna.

Ah har så svårt att komma till saken. För jättelänge var jag just en sådan som tyckte det är bra med kritik och det ska man tåla etc. Kan själv vara en besserwisser ibland. Alla argument som mitt intellekt rapar ur sig går tvärtemot det jag känner i mitt hjärta.

Mitt hjärta som säger att den här rosa och peppiga bloggbubblan är precis vad jag behöver. Precis det som gett mig kraft att börja jobba med saker som känns viktiga. Att synas och sticka ut. 

Jag menar, visst måste man få ha åsikter. Det kan vara fruktansvärt intressant med debatter i kommentarsfälten. Åh nu trasslar jag till det för mig igen. Så svårt att definiera när det går för långt, och vem har rätt att definiera det.

Men jag känner det i magbottnet. En dyngsur ledsnad varje gång jag stöter på en missunsam kommentar hos någon av mina favoritbloggar.

 

Den här diskussionen om radio X3M hos Catariina. Jag har inte läst alla kommentarer, har själv lyssnat så lite på X3M den senaste tiden att jag inte har något att säga, men tycker det är viktigt att prata om tonen i våra radiokanaler. Vilka skämt går an, vilka känns fel. 

 

Och så har jag läst berättelser om mobbning här. En viktig satsning, särskilt i vår tid när mobbningen inte bara syns i skolorna utan breder ut sig i sociala medier också. Mitt hjärta blöder när jag läser alla historerier om totalt onödig grymhet.

Publicerad 20.05.2014 kl. 21:20

Muffe

Diskussionen om Nelonens Muffe Hellberg-sketch bara fortsätter. Paula Salovaara twittrade om saken ikväll, vilket ledde till en hel lång twittertråd där åsikterna gick isär om huruvida sketchen är rolig och harmlös eller inte. Basse skrev ett bra blogginlägg om saken, läs gärna det. 

Så där personligen tycker jag det är oerhört viktigt att inte vara för naiv. Att en sketch eller film går att tolka på ett välvilligt sätt betyder inte så mycket.

Frågan är om den alls kan öka på fördomar. För det finns mänskor där ute som väldigt gärna skrattar åt en sketch som får deras fördomar att verka okej. Som lite vänligt stryker dem över huvudet och säger att så, så, inte är det så farligt om ni tycker det är humor med finlandssvenskar som får på käften.

Uppmaningar jag för övrigt struntar heligt i för de handlar om att tysta ner och förminska:
Slappna av!
Ta det det med humor
Var inte så känslig
Du borde tåla att höra lite mindre smickrande saker om dig själv

Jag tycker det är så oerhört viktigt att vara närvarande och engagerad i det här enda livet vi har på jordens yta, och jag vill så gärna bli mera öppen med vad jag tycker och tänker, att det absolut sista jag vill göra är att slappna av och ta distans.

Puss!

Publicerad 14.05.2014 kl. 22:32

Integritet och diverse

 

Jag har funderat mycket på det med integritet över påsken. Det här angående Peppes och Magnus senaste podcast, där de talade om uttrycket sell out.

Jag tror det är så oerhört viktigt att ha något eget, någon del av livet som inte handlar om att göra sig till för andra, just därför att vi lever i en värld där man nästan alltid måste sälja sig själv i någon form.

Hur brukar ni fundera när ni söker jobb? Jag tycker det är så märkligt det där att å ena sidan försöka anpassa sig till vad som realistiskt finns där ute på arbetsmarknaden, och å andra sidan ha en en egen grej som kommer på något sätt från hjärtat.

Jag har blivit så oerhört överraskad de senaste åren, eller egentligen hela den tiden som gått sedan jag började skriva på min gradu. Hela tiden lärt mig nytt och märkt att jobb jag trodde skulle vara tråkiga är hur intressanta som helst. Hittar mitt hjärta på ställen där jag inte trodde det skulle bulta.

 

Övrigt:

Var och gjorde en intervju i Mårtensdal i Vanda, satt på gården till en skola där. Otroligt hur nära flygplanen flög, de nästan nuddade vid taken. Jag har inte vetat att det är så.

Och så har jag tittat igenom hela Orange is the New Black på Netflix. Bättre än jag vågade tro. Kvinnofängelse verkar så kliche, men riktigt välgjord serie.

 

Publicerad 24.04.2014 kl. 20:21

Facebook och vårblommor

 

Hela tiden lite mera vår, och det är så bra. Gick på ansiktsvård idag hos kosmetologen, perfekt avslappning. Och skönt med en lugnare torsdag för imorgon blir det tidig väckning när jag ska vara sidekick och så på kvällen blir det ett spännande hemlighetsfullt projekt, iiik. 

Sitter här och läser kommentarerna under Eva Frantz kolumn om stämningen på Facebook. Jag tycker i teorin det är fint med ett seriösare Facebook där det går att diskutera politik och media i långa trådar. Men men.

Visst är det många i det normala livet vettiga människor som inte riktigt vet hur de ska uppföra sig på fb. Eller som avslöjar sina mindre trevliga sidor. Konstigt att det ska vara så svårt. 

Kanske det här är någotslags mellanfas. Tycker det med andra some också varit så att först kommer föregångarna, som anpassar sig snabbt och utvecklar ett sätt att uppföra sig. Sen kommer andra vågen som inte har lika känsliga mediatentakler och börjar göra lite vad som helst.

Men sen borde det ju komma en tredje akt då liksom de sociala reglerna blivit så starka att alla fattar vad de inte ska göra.

Ja ja. Ska stiga upp fem imorgon och sen uträtta underverk så nu borde jag sluta upp med att vara en köksfilosof och istället städa köket och sedan se ngt avslappnande på Netflix.

Och absolut hålla mig borta från Facebok. Ack så det kan störa nattsömnen att läsa ngt vansinnigt irriterande strax före läggdags. Eller kommentera ngt jättekul som sedan får femtio kommentarer till så att telefonen dansar macarena hela natten.

Och så borde jag klura ut hur jag ska få telefonen att sluta plinga till varje gång ngt händer på fb. 

Nåh, vi hörs i Morgonöppet.

Publicerad 10.04.2014 kl. 17:38

Kategorier

Senaste kommentarer