400 ord om dagen

Untitled

 

Jag kom upp till 12 203 ord i NaNoWriMo. Känner mig mycket stolt över att jag faktiskt skrev varje dag, även om det vissa dagar blev mycket lite.

Officiellt ska du skriva 50 000 ord under november månad för att ha klarat av NaNoWriMo, men det var helt klart att jag inte skulle hinna med det ovanpå ett heltidsjobb och diverse annat.

Utmaningen handlade för mig om att hitt plats för skrivandet trots en massa annat. Att få in en kvart om dagen för skrivande men ändå hinna med jobb och socialt liv.

Men inte kunde jag ana hur svårt det skulle vara att få ihop ens en kvart om dagen!

Jag hade hela tiden otroligt mycket att göra. Jag jobbade extra en lördag också eftersom västmetron startade då, jag jag jobbar med lokaljournalistik så det var bara att hop to it.

Det hela blev en påminnelse om hur otroligt svårt det är att prioritera här i livet.

Det var skönt att se att det går att hitta tid för egna kreativa projekt, om jag bara tar den tiden.

Men nu, julmys.

Publicerad 03.12.2017 kl. 21:30

Schh, NaNoWriMo!

 

A post shared by Fager Dam (@fagerdam) on

 

 

Så det här hände. Jag anmälde mig spontant till NaNoWriMo, fast jag absolut inte har någon tid att skriva 50 000 ord på en roman under november månad. Satte ett lägre mål i min bullet journal - 20 000 ord - men ärligt talat blir det inte heller av.

Så många på riktigt viktigare saker jag borde fokusera på nu. Men jag behövde en ny hobby. Något att tänka på som inte har med jobb att göra. Och lite omväxling. Tror jag blir mindre aktiv i sociala medier under november månad.

Tänker att om jag får in vanan att skriva bara en kvart om dagen så är det redan något.

Skriver du under NaNoWriMo? Jag heter Fager Dam där. Fick ihop modiga 548 ord idag trots som sagt noll tid för projektet.

 

Publicerad 01.11.2017 kl. 21:10

Boktips: Hiekkamandala

Untitled

 

Jag kan starkt rekommendera den här boken, av min kompis Terhi Kuusisto. Hennes andra roman är otroligt bra. Den handlar om en ganska så vilsen 30-årig kvinna som reser till Indien och försöker få sin gradu klar.

Romanen har ett spännande jag-perspektiv. Det är huvudpersonens ofödda barn som är "jag" i boken. Det skapar en spänning, jag måste vända bladet för att se om det barnet skulle födas och när och hur.

Boken handlar väldigt mycket om att få barn, föda barn, och om förhållanden mellan mödrar och döttrar. Ta och läs!

Publicerad 20.06.2017 kl. 12:41

Skrivarkurs och teaterträff i Hangö

Untitled

 

Så är jag igen i närheten av wifi och kan passa på att peta ut några blogginlägg som kunde gå under titeln "mitt sommarlov". Först ute är några dagar i Hangö, då jag gick på Hangö sommarunis skrivarkurs och besökte teaterträffen.

 

Untitled

 

På skrivarkursen hade vi Henrik Jansson som lärare. En av uppgifterna var att leta upp en speciell plats och hitta på något som kunde ha hänt där. Jag tog cykeln mot parkbergen och gick nerför de här ruggiga trapporna...

 

Untitled

 

Hjälp, jag visste inte att det faktiskt finns ett rum man kan gå in i under det här! Kuslig bunker. Var glad att jag kom ut levande, och inte fick en sten i huvudet. Jag skrev ihop en historia om några tonåringar som festar där en varm natt i början av 90-talet.

 

Untitled

 

På teateträffen var helt klart det bästa jag såg Wunderkinder, en pjäs om en kreativ byrå där den enda som verkar jobba med något konkret är städaren. Riktig kreativitet känns farligt, istället ska det satsas på fraser som låter bra men saknar mening.

Bilden är från utanför Smörmagasinet, där det var fest på lördagen. En så otroligt vacker kväll!

Publicerad 18.06.2017 kl. 13:04

När du inte kan läsa din egen handstil

Untitled

 

Kan ni läsa den sista meningen på den här sidan? Jag gick bet på den när jag skulle läsa upp min egen text på Hangö sommarunis skrivarverkstad som jag går på nu.

Ett av problemen med att prata om sin bulletjournal i sociala medier är att det så lätt blir en förskönad syn av boken!

Anne kommenterade härom dagen att jag har en så fin handstil. Jag bara lol. Men - förstås så har hon bara sett sådana texter som jag tecknat med eftertanke och tungan i mungipan.

När jag skriver snabbt kan det bli riktigt hemskt och oläsligt!

I min bulletjournal brukar texterna oftast vara läsliga, det är ju fråga om lite mera långsamt och kortfattat skrivande. Men inte är det snyggt alla gånger nej.

Men! Jag kan inte visa de där osnygga sidorna i bujon, De sidorna som är liksom själva köttet och potatisen i bujon, för det är allt konfidentiellt.

Jag för logg över telefonsamtal och jobbmöten och det kan jag inte sprida ut på instagram eller youtube.

Men mitt försök att skriva en modern version av sagan om Hans och Greta kan jag förstås visa.

Nå, ser ni vad det står i sista meningen?

Publicerad 08.06.2017 kl. 14:17

Jag träffade Sandra Beijer!

Sandra Beijer

 

Jag var igår på Sandra Beijers föreläsning om skrivande på Amos Anderssons museum. Som ni ser på den skakiga selfien så var jag mycket ivrig! Jag har läst Sandras blogg i många herrans år - minns inte ens hur länge men det måste vara sen 2008 eller 2009?

Minns att jag hittade till Sandra Beijer via en blogg som hette Elinkan, hon hade lite liknande söt klädstil. Och så fanns i Finland bloggen Helmi otsalla som också hade den där skolflicksaktiga looken som jag älskade. Just nu tankar jag Gossip Girl på Netflix, den serien är från samma tid och det är en sådan orgie i rosetter, pärlor och vita strumpbyxor... förlåt blev lite nostalgisk här.

Hur som helst, jag är fascinerad över hur Beijer gått vidare till en karriär som författare.  Hennes senaste bok "Allt som blir kvar" är jättebra. Beijer kan det där med att beskriva en känsla kompromisslöst utan att förklara för mycket omkring. Boom så är du där i skinnet på en ung kvinna som nyss blivit dumpad och lever destruktivt.

Tack Ratata som ordnade eventet! Förutom Sandra så träffade jag också en massa roliga bekanta, härligt med lite onsdagsmingel. Och så fick jag mitt exemplar av "Allt som blir kvar" signerad.

Publicerad 02.02.2017 kl. 10:12

Bra saker - Gilmore Girls och rolig post

Untitled


Mitt liv är just nu en virvel av jobb-jobb-hemma med feber-jobb. Och det evinnerliga grubblet över vad jag ska bli som stor (lol).

Då blir en ju glad över trevlig post. Och oj vad jag fått post denna vecka! Anne Hietanen hade skickat ett stort paket till mitt postfack på jobbet med en bok och lite skönhetsprodukter. Blev jätteglad över denna överraskning.

Dagen före kom det en fancy inbjudan till stadsdirektörens jullunch. Är också barnsligt förtjust över detta.

 

Och igår kom de nya avsnitten av Gilmore Girls till Netflix. Jag har hunnit se det första avsnittet och jag är helt i CHOCK över hur bra det är!!

Oftast blir det pinsamt och halvdåligt när tv-serier görs till film. SATC-filmerna till exempel, underhållande i sig men väldigt mycket sämre än tv-serien.

 

Men de här nya Gilmore Girls-avsnitten är bara guld! Jag ska inte säga något om vad som händer, för vill inte spoila. Men alltså, det är lika skarpt och bra som förr. Och härligt hur det inte förklaras så mycket, det är bara pang på och du är mitt i deras liv 10 år senare.

Kanske det lyckats den här gången för att det inte är en film, utan en serie gjord för Netflix?

Hur som helst. Ni vet vad jag gör de närmaste kvällarna. Tre avsnitt kvar.

Publicerad 26.11.2016 kl. 12:41

Fester och vitlackade naglar

Untitled

 

Här kommer lite dagens outfit - jag har varit på dop (jo jag är gudmor nu! Till en liten flicka!) i klänning från Marimekko och sandaler av Terhi Pölkki. Jag har något som påminner om solbränna och det måste jag ju föreviga på bild.

 

Untitled


På torsdagen svängde jag förbi releasefesten för Peppe Öhmans nya bok Livet och patriarkatet. Såg många många bekanta och köpte ett eget ex av boken.

 

Untitled

 

Och så har jag köpt kritvitt nagellack. Känns så fräscht och krispigt mot brunbränd hud.

Publicerad 07.08.2016 kl. 19:45

Radiotips: dokumentär om Stella Parland

Jag rekommenderar alla att lyssna på den här radiodokumentären om Stella Parland som Barbro Björkfelt gjort.

Det handlar om poesi och Italien och allt härligt som tyvärr fick ett alltför snabbt slut.

Publicerad 29.05.2016 kl. 19:10

Boktips:My life so far av Jane Fonda

Jane Fonda

Jag läser på nytt Jane Fondas självbiografi. Riktigt sträckläser och slukar. Den känns som en helt ny bok, så mycket har hänt i mitt liv sen jag läste den första gången för tio år sedan.

Jane Fonda berättar mycket öppet om sitt liv med alla skuggsidor och triumfer. Hon talar om bulimi, om svårigheter med att uttrycka känslor, om politisk aktivism, om jobbet som skådespelare, om sin mammas självmord, om att själv bli mor, om att hitta sin egen röst.

Det är en bok som får en att fundera och hitta kontaktytor till sitt eget liv.

Första gången jag läste boken skrev jag på min gradu, jag gick i terapi för att få bukt med den omöjliga huvudvärken som plågat mig hela min studietid, jag kände att jag stod på randen till att fixa livet och hitta mig själv men i själva verket hade jag en lång väg kvar.

En väg som jag kommit vidare på sen dess. Och nu upptäcker jag nya nyanser i Jane Fondas berättelse. Ser allt med helt andra ögon.

Men läs du också My life so far. Jag tror alla kan hitta en liten bit av sig själv någonstans på sidorna.

Publicerad 05.05.2016 kl. 18:26

Nyvässade pennor och pepp

270215

Fick fara hem lite tidigare idag eftersom jag jobbat så krejsimycket förra veckan. Och det var härligt att ha tid att mitt på dagen hänga på stan och hänge sig åt riktig shopping. Köpte lite böcker jag kan ha nytta av i jobbet, häften och pennor, och gröna nagellack. Får sån back-to-school-stämning av den här bilden. Ni vet, augusti, ny skotskrutig kjol, vässade pennor, snygga skolhäften.

Vart for den där känslan sedan? För det tog liksom slut efter studentexamen. Jag har planerat att skriva ett inlägg om trassel och apati, Linnea skrev så bra om det här tidigare i veckan. Kanske jag bara borde glömma trasslet. Eller skriva nu?

I korthet, så undrar jag hur mycket det beror på mig och hur mycket på samhället att jag som vuxen haft svårt att vara pepp och positiv och istället så lätt får en känsla av att usch ska jag nu göra mig till. Både ock antar jag?

Hur som helst var det frrruktansvärt skönt att läsa kommentarerna på Linneas inlägg och se att jag inte är ensam. Inte är den enda som undrar varför allt ska handla så mycket om prestationer och att visa upp sin personlighet.

Har lite funderat vidare på det jag kommenterade hos Linnea och vad allt det beror på att jag kommit ur trasslet och apatin. Finns så många skäl. Ett är att jag till slut fattade att ha ett visst avstånd till vad andra tycker. Jag brukade på något sätt tro att jag antingen måste anpassa mig totalt och bli värsta innovativa dynamiska karriärkulan, eller så falla utanför och vara apatisk och sur. 

Bloggen har gjort mycket. Här hittade jag en tredje väg. För här har jag för första gången gjort vad jag på riktigt vill. Istället för vad jag tror att jag borde vilja. Fattar nån? Åh svammel. Kanske tar omstart imorgon. Men nu ska jag måla naglarna gröna och tvätta håret. 

Publicerad 27.02.2015 kl. 20:58

Femtio nyanser av urk

 

Har idag varit hemma med världens tristaste förkylning, den har hasat sig långsamt fram från ont i halsen till en lätt feber som gör att jag inte orkar med så mycket men samtidigt är vansinnigt uttråkad. Tänkte chansa och ta mig till jobbet imorgon. Orkar inte se hur många dåliga filmer som helst (jag är så himla duktig att jag inte slösar favoritserierna på sjukdagar utan tröskar mig igenom dvd-hyllans bortglömda vråar).

Men på tal om feber och dåliga filmer. 

Mitt livs obehagligaste läsupplevelse.

För två år sedan fick jag någon bobba när vi var på semester i Mexiko, och jag låg med illamående och feber i hotellsängen och tröskade mig - pliktskyldiga jag - igenom Fifty Shades of Grey. Som nu har blivit film.

Jag hade hittat boken i hotellets bokvagn, ni vet en sån där man byter böcker, och tyckte det skulle vara en bra grej att läsa årets it-bok som alla snackade om.  

Men den var hemsk. På så många sätt. Och allt, mina svettiga lakan, den unkna hotellmaten, alla direkt gynekologiska sexbeskrivningar i boken blev till en enda mardröm.

Några saker som slog mig med boken då: hur besatt av kontroll boken är. Att Christian Grey är väldigt, väldigt noga med preventivmedel. 

Och med att kontrollera huvudpersonen. 

Så läskigt. Att vilja äga och kontrollera andra människor är inte bra. Vad skriver jag? Inte bra? Fel fel fel och ett expresståg mot familjevåld.

Sen kunde jag gå in på om boken ger en korrekt bild av sadomasokism (nå inte den bra sorten i alla fall) och hela grejen med en underdånig kvinna (1600-talet ringde och ville ha sin kvinnosyn tillbaka) och kanske länka hit eller hit. 

Summa summarum. Gå  inte och se filmen. 

Publicerad 10.02.2015 kl. 16:18

Nya utmaningar och ro att läsa

080215

 

Den här veckan har varit alldeles särskilt utmanande arbetsmässigt. Mycket av allt. Har gått excelkurs, stått och hållit i spakarna två hela Morgonöppetsändningar (första gången nånsin),  haft supertidiga väckningar, gjort en intervju om sport (som jag är sån expert på lol men fick göra personporträtt på en riktigt smart ung sportare så var hur kul som helst ändå), och nu har jag bara vilat och vräkt mig hela veckoslutet.

 

Lyckligtvis verkar det idag var ngtslags dag för läsro. Vilken ypperlig ursäkt att klämma i sig det sista av Knausgårds kamp. Sjätte delen är absolut för lång, någontans i mitten kom det en oändlig diktanalys som borde ha kortats ner massor, liksom chill.

Men tematiskt är det här just vad jag behöver just nu i just detta liv. För trött för att utveckla.

Publicerad 08.02.2015 kl. 13:31

Stella

Av alla nyheter och skandaler som jag jobbat med eller sett glida förbi mina twitterögon den här veckan har exakt en drabbat mig: nyheten om att poeten Stella Parland gått bort.

För länge sen när jag var ett blygt och blekt litet barn träffade jag två extraordinära flickor på ett ungdomsläger i Nordsjö. De var släkt och sprudlade av idéer, de hade en helt egen jargong och jag blev alldeles totalt fascinerad. Det måste ju ha varit Stella Parland och Annika Sandelin.

Annika träffade jag sedan som studerande, vi gick samma kurser i konsthistoria och jag tror vi gjorde något grupparbete ihop.

Jag måste tyvärr radera det här inlägget och lägga in det på nytt, eftersom arkivklippet jag lade in innehöll någon kod som fick allt att köra ihop sig och det blev omöjligt att blogga.

Men här är en länk till arkivklippet där är Stella och Annika är fullständigt underbara.

Publicerad 08.02.2015 kl. 13:28

Bokvlogg: Siri von Essen och Proust

17012015<

 

Något av det bästa jag läst under den senaste tiden är "Siri" av Lena Einhorn. En historisk roman om Siri von Essen som lämnade livet som gift adelsdam för att bli skådespelerska och hade ett stormigt äktenskap med Strindberg.  Efter det måste jag sätta igång med "Stjärnor utan svindel" för är det inte lite samma story, men i 90-talets Stockholm och med kärlek kvinnor emellan? Men mer i själv vloggen:

 

Publicerad 17.01.2015 kl. 11:48

Kategorier

Senaste kommentarer